Jaha. Ännu en dokumentär om Förintelsen. Och än en gång är Steven Spielberg inblandad, nu som exekutiv producent. Jag suckar lite, slår mig ner, men bara tio minuter in i [I]The Last Days[/I] så har alla mina ryggmärgsreflexer utraderats, allt mitt intuitiva motstånd smulats sönder.
Det är en förfärlig film. Alltså, förfärlig i bemärkelsen hemsk. Alltså, hemsk i bemärkelsen att det inte är lönt att kämpa mot gråten inför de vittnesmål som visas på duken. Fem ungerska överlevare från Förintelsen, samtliga i dag boende i USA, samtliga framgångsrika och aktiva i sina nya liv, men samtliga märkta av de månader av utstuderat helvete som de tvingades utstå under sina tonår, i Bergen-Belsen, Auschwitz och Dachau.
[I]The Last Days[/I] handlar om de här fem människorna och deras liv fram till i dag. Men framför allt, vilket titeln syftar på, handlar den om det sista året av nazismens utrotningar av judarna. 1944 hade man redan förlorat kriget, i alla fall den militära delen. Men där fanns ett annat krig, som då snarare tilltog i styrka, det nazisterna själva kallade "den slutliga lösningen". SS krig mot Europas judar. Och i mars 1944 gick man in i Ungern. Om man nu kan gradera grymheterna är kanske detta det värsta kapitlet i andra världskrigets historia. Just för att det inte fanns något militärt underlag för handlingarna. Det fanns bara besinningslöst hat.
De fem överlevarna berättar sina vittnesmål med täta klipp, så att en löpande berättelse formas. Detta varvar James Moll med dokumentära bilder från lägren. Och här finns, kan jag varna, avsnitt som är så obarmhärtliga att man bara inte orkar titta. Det är alltför plågsamt.
Jag har svårt att tänka mig hur vi kan bli nog upplysta och nog påminda om detta fasansfulla brott mot mänskligheten. Den spontana känslan är att binda varje tvivlare, varje liten hobbynasse, på en pinnstol och låta dem gå ifrån filmen först när de slutar inbilla sig att det här aldrig hände. Att bara våga påstå detta borde i sig vara straffbart.
The Last Days
Skådespelare:
Regi:
