Kvinnorna från Bretagne

Det känns onekligen lite snopet. Två så bra skådespelerskor - och ändå inte den där stora upplevelsen jag hoppats på. Jag gillar inte besvikelser och [I]Kvinnorna från Bretagne[/I] är en besvikelse.De bor ute vid den vindpinade kusten, möjligen inte i Bretagne för på ett flygfoto i filmen ser landskapet snarare ut som en ö. Alda och Olga (Béart och Bonnaire) bor i alla fall i ett dystert hus vid havet. Alldeles intill kyrkogården, som om inte den lugubra fasaden vore illa nog. De är olika, systrarna. Olika på det där sättet som mer påminner om en skrivbordskonstruktion än om trovärdighet. Olga är ensamstående med sin tonårsdotter Sigga. Vem som är pappa och hur allt blev som det blev får vi aldrig vetskap om. Olga är omhändertagande, om sin dotter, om sin syster. Hon fixar maten, hon sköter hemmet och som en sorts försörjning hemslöjdar hon åt byns köpman, en envis och tålmodig beundrare av Olga. Alda, å sin sida, är den där tröttsamma klichén av en kvinna som är rädd för närhet och därför, desto intensivare, lever ut en kylig och mekanisk sexualitet. Männen kommer och de går. Slentrianmässigt frågar Sigga sin mamma "vem är det idag" - ingen av dem tycks bekymra sig om Aldas promiskuitet.Under allt detta ruvar givetvis en hemlighet, sannolikt från barndomen. Vi är nyfikna och kameran förevisar regelbundet familjefoton på väggarna - men mycket klokare än så blir vi aldrig. En tokig kvinna går av och an på kyrkogården, en labil älskare dränker sig i havet, döden är påtaglig och fysiskt närvarande hela filmen. På slutet låter filmen dessutom oss ana att döden får en förlösande roll. Varken det eller det faktum att den isländska boken som filmen bygger på heter [I]Tidstjuven[/I], bringar dock någon tillräcklig klarhet i saken. [I]Kvinnorna från Bretagne[/I] är helt enkelt en film där det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta. Mot detta hjälper inte två begåvade skådespelerskor, där framför allt Sandrine Bonnaire ger ifrån sig ett nervigt porträtt av en kvinna som äts upp inifrån av sitt förflutna och som det skulle vara intressant att få veta mer av. Jag är fortfarande nyfiken.