Anledningen till Klipps existens är att chockera. Chockera genom att visa upp ungdomars vardag (de knullar runt, super och skiter i skolan). Chockera genom att visa upp hur den tekniska utvecklingen förändrar förutsättningarna för våra unga (specifikt, hur en mobilkamera kan användas för att dokumentera våra mest intima stunder). Och chockera genom att visa explicita sexscener mellan personer som man känner är LITE för unga.
Problemet med Klipp är att den inte är särskilt chockerande. För alla med tonåren färskt i minnet kommer det inte som någon överraskning att även serbiska ungdomar stundtals beter sig som idioter mot både sig själva och andra, och går i de fällor som de flesta människor i den åldern hamnar i. Och även om man ryggar tillbaka första gången man får se en regelrätt avsugning, lär alla som tillhör porrfilm-på-internet-generationen vänja sig snabbt och istället bli uttråkad av de ständigt återkommande sexscenerna.
Klipp blir ett under av action utan action. Det händer liksom inget. Amatörskådisarna är övertygande, men handlingen är nästintill obefintlig och rör sig fram och tillbaka mellan tre scenarion – 1. huvudpersonen (duktiga, 14-åriga Isidora Simijonovic) festar med sina kompisar, 2. låter sig förnedras i jakten på den coola killens kärlek och 3. tar ut all frustration på sin jobbiga lillasyster, överbelastade mamma och dödssjuke pappa. Repetera i all oändlighet.
