Larry Clark ödslar ingen tid på att puttra igång sin fjärde långfilm. Titelpersonen Ken Park blåser omedelbart skallen av sig vid en skateboardramp. Vi får möta hans klasskompisar - i vad som är en rapport befriande fri från stökiga dokugrepp.
Claude har en aggressiv liten köttbullspappa med venerna fulla av ryssfemmor och undertryckt (eventuellt homoerotisk) frustration. Tate är en labil galning som gillar att trakassera sina morföräldrar och runka till tv-sänd damtennis. Shawn ägnar eftermiddagarna åt oralsex med flickvännens snygga morsa. Peaches slits mellan sin hardcorekristna pappa och ett intresse för syndiga sexlekar.
Allt är alltså som det brukar i Larryland. Eller?
Diskussionen kring [I]Ken Park[/I] har blivit ganska missriktad. Visst är det sant att den har så mycket erigerade kukar och riktiga sexscener att en mer omfattande biografdistribution åtminstone i USA är orealistisk. Och, nej, det blev knappast fler som tyckte att Clark går att ha i möblerade rum sedan han spöade upp sin brittiske distributör när filmen visades på London Film Festival i höstas (något om 11 september under en middagsbjudning).
Ändå känns det ganska slappt att utan vidare sortera in [I]Ken Park[/I] i det gamla provokationsfacket. Precis som Gaspar Noé gjorde i [I]Irreversible[/I], fjolårets bomb i samma terräng, använder Clark högljudda grepp för att berätta en i grunden djupt moralistisk och - beroende på vem du frågar - hoppfull historia. Där Irreversible slutar i en helt oväntad paradisstämning så lämnar även [I]Ken Park[/I] öppet för något som kan ses som en "frälsning". Om det här är en svart film så har i alla fall ex-vapendragaren Harmony Korine (manus) försett den med nödutgångar och en tilltalande oklarhet.
Sedan kan man förstås tycka att det är ett problem när en film så totalt saknar narrativ. [I]Ken Park[/I]s lilla teen angst-skara rör sig i en värld som är konturlös, det är som de snubblat ut ur ett gammalt [I]Teenage Lust[/I]-fotografi och börjat boffa hårspray på källargolvet - helt ointresserade av att berätta varifrån de kommer och vart de är på väg.
För mig är det en av de stora tillgångarna. Jag gillar inte varje enskild scen, men jag ser ett stort hjärta och en historia som växer för varje gång man tänker på den.Ken Park
Skådespelare:
Regi:
