Ernst De Geer jämfördes med Ruben Östlund av Svenska Dagbladets filmkritiker som var på plats under den tjeckiska filmfestivalen i Karlovy Vary. Man kan förstå den tanken. Likheter i det stilistiska obehagliga finns där tillsammans med absurda och pinsamma sociala situationer. Dessutom rör sig båda i liknande samtida miljöer.
Hypnosen inleds med en hotellweekend där paret Vera (Asta Kamma August) och André (Herbert Nordrum) är för att sälja in sin nya app. Vera har gått i hypnosterapi innan pitchhelgen vilket kommer att röra om allt. Det är inte första gången De Geer och manusförfattaren Mads Stegger arbetar tillsammans. Tidigare samarbetet med kortfilmen Sukess berörde en liknande konflikt men då gällande en pitch på en arbetsplats i IT-miljö. Och De Geers examensfilm Kulturen var början på den riktning han nu tagit. Från Kulturen känns dessutom flera scener igen och Herbert Nordrum spelade även där huvudrollen.
Men Ernst De Geer har liknande problem som Ruben Östlund. Satiren eller våra tillkortakommanden blir aldrig speciellt tydliga eller särskilt jobbiga att se. Alba August är en duktig skådepelare som visar att hon mycket väl behärskar komedi men hennes galenskap studsar aldrig mot de runtomkring, för hur beter man sig när någon spårar ur egentligen? Med en del amatör i flera biroller har de mer etablerade svårare att få det att fungera. David Fukamachi Regnfors säljguru Julian är dock övertygande. En ängslig stockholmare med alldeles för stort ego, som hämtad från valfri mediebyrå. Skitnödigt viktig och tråkigt torr.
Det är modigt att som relativt nyexaminerad filmskapare ge sig på ett så pass svårt ämne. Inte ens väletablerade svenska regissörer lyckas alltid med liknande filmer. Och Hypnosen blir varken en bättre eller sämre skildring av den väletablerade medelklassen.
