Varje år, runt den 14 februari, verkar det komma en komedi som vill både leka med våra fördomar om heteroförhållanden och samtidigt nästan desperat bekräfta dem. Gärna ska Paris eller New York stå som dekor, och högtiderna ska förstärka dramatiken (och humorn!) i några snygga tjugo-nåntingars häftiga liv.
De brukar aldrig vara bra, och How To Be Single är inte heller det. Den, likt de tidigare årliga plågorna, befäster att kvinnor är summan av sina kroppsdelar som längtar efter ”äkta kärlek”, medan män är slavar under sin sexlust vilket också gör dem livrädda för tvåsamhet. Ojoj, det låter ju heltokigt! Ett under att barn blir gjorda överhuvudtaget.
Men trots att How To Be Single inte erbjuder någon som helst visdom rörande vare sig förhållanden eller singelskap är den inte helt tråkigt. Leslie Mann och Rebel Wilson repriserar bekanta roller som storasyster respektive extremt taktlös bästa kompis – men det är ju roligt! De är även de som får stå för någon sorts utveckling, som tvingas på huvudpersonen Alice (Dakota Johnson) när hon inser att hon gång på gång fastnar i ”dick-sand”, istället för att förverkliga sig själv.
Det är jättetråkigt att det hela tiden ska knackas in i oss att man egentligen vill vara två (heteron) med en gemensam framtid för ögonen, och vill man inte det bör man iallafall göra saker för en själv som är ”bra”. Tro inte att du kan förverkliga dig själv framför Netflix med en chipspåse direkt.
How To Be Single visar på hur väldigt tråkig film ändå kan bli lite kul när man ser på den som typ Saturday Night Live – sketcher som ibland är roliga. Bara man ser förbi själva berättelsen.
