Harrison´s Flowers

David Strathairn spelar den renommerade krigsfotografen Harrison Lloyd som reser till Jugoslavien i oktober 1991. Han ska bevaka vad en samtida nyhetsrapport i filmen beskriver som "en mindre konflikt". Några dagar efter hans avresa får Harrisons hustru Sarah (Andie MacDowell) beskedet att han befunnit sig i ett hus som rasat samman. Visserligen har Harrisons kropp inte kunnat återfinnas bland ruinerna av huset, men eftersom inte heller några överlevande har lokaliserats är man övertygade om att också han avlidit. I förvissning om att Harrison fortfarande är vid liv reser Sarah på eget bevåg in i krigszonen för att leta reda på honom. Filmens regissör och manusförfattare Elie Chouraqui balanserar mellan att visa Harrisons rent praktiska svårigheter att få sitt familjeliv att fungera och att skildra krigets brutala godtycklighet och totala bortommänsklighet. Dessvärre är denna balansgång en aning ovig. Filmen är välgjord på det formella planet och skådespelarnas insatser är med få undantag mer än nöjaktigt genomförda. Men som helhet skär sig historien om Harrison och skildringen av kriget i Jugoslavien mot varandra. Eli Chouraqui gestaltar krigets omänskliga, brutala slumpmässighet skickligt men blir aningen tvivelaktig när det efter hand framgår att han egentligen bara är ute efter att använda en historiskt reell konflikt, där verkliga folkmord ägt rum, som fond åt en traditionell, fiktiv historia om oböjliga styrkan i kärleken till nästan. Man kan ha olika uppfattningar om detta men jag anser att det i det vilar en sorts cynism. I och för sig tror jag att Chouraquis uppsåt har varit det bästa. Men trots att filmen är skickligt gjord och tar sitt ämne på genuint allvar lämnar den mig med en dålig eftersmak.