Före Stormen

I ett samhälle som dyrkar bredband och allt annat som går fort är det få som vill, orkar eller hinner sätta saker i sitt sammanhang. Det är i det perspektivet skönt att det finns en filmare som Reza Parsa, en filmare som vill se samhället ur ett större perspektiv, som satsar sin själ och plånbok på att föra fram sina åsikter -- och detta utan rädsla för att uppfattas som politiskt korrekt. För det är väl det han är? Och lite pretentiös. Världssamvete, är en annan lite ful term som dyker upp i mitt 60-talistiska, cyniska och svenskt trygga bakhuvud. Men samtidigt kan jag inte låta bli att imponeras av en man som för fram obekväma teser som att räddade jobb i Göteborg i förlängningen kan innebära förlorade liv i Kurdistan -- eller någon annanstans där våra exporterade vapen fyras av. Det är föredömligt, om än som sagt ej helt riskfritt. Parsa vill i denna långfilmsdebut väva samman två historier till en. Dels den om den invandrade taxichauffören Ali (Per Graffman) vars förflutna i ett icke namngivet arabiskt land hinner i kapp honom och hotar att ödelägga hans nya svenska liv, dels om den unge mobbade Leo som efter mycken förnedring slår tillbaka mot sina plågoandar. Det är snarast här som det haltar lite. Den röda tråd av små och stora krig som ska löpa genom de två linjerna känns aningen krystad. Tankekonstruktionen, den bakomliggande premissen, blir helt enkelt lite för tydlig lite för snabbt. Det hade gott och väl räckt att berätta om Alis fängslande öde och om hans inre kamp för att lösa det olösbara dilemma som för in mellanösterns oroshärdar i det svenska vardagsrummet. Det är här det hettar till och berör men när filmmakarna mot slutet dessutom styr in mot en aningen valhänt thrillerdramatik blir det tydligt att man har gapat över lite väl mycket. Parsa har alltså, som ovan nämnts, valt en svensk skådespelare i rollen som Ali, vilket ter sig lätt oortodoxt men som å andra sidan borde vara helt på sin plats -- film handlar ju trots allt om att skapa illusioner. Jag hade ändå djupt onda föraningar inför visningen men de kom faktiskt på skam: några stunder av bruten illusion borträknade ÄR Graffman Ali från Långtbortistan. Och detta till trots att nämnda skådespelare en gång gick i samma skola som jag.