En shopaholics bekännelser

Man skulle ju kunna tycka att det är problematiskt att göra en film om någon med patologiska besvär, men sjukdomsbeskrivningen eller -insikten blir aldrig mer än “samma sak som alla andra gör men kanske lite mer”.Man skulle ju kunna tycka att det är problematiskt att göra en film om någon med patologiska besvär, men sjukdomsbeskrivningen eller -insikten blir aldrig mer än “samma sak som alla andra gör men kanske lite mer”. En människa med gravt köpberoende, enorma skulder och ett nät av lögner att uppehålla framställs som någon med lite tokroliga bryderier – både när hon råkar tråckla sig in på ett jobb hon inte riktigt kan hantera, och när hon ska gömma sig för sina gäldenärer. Det tar förvånande lång tid innan skämskudden kommer fram, men sedan är det mellan varven närapå plågsamt. Underligt nog är det trots allt ganska charmigt. Isla Fisher räddar en i grunden rätt odräglig huvudperson, gör henne till någon man hejar på när hon får den hämnd och den framgång vi alla innerst inne vet att vi egentligen förtjänar om fok bara förstod det, och hon stöttas av en ensemble med bakgrundsfigurer som man gärna skulle vilja se mer av.