Elizabeth

Valet av indiern Shekhar Kapur som regissör till filmen om Englands kanske mest inflytelserike monark och politiker, Elizabeth, var oväntat, men roligt och inte så långsökt som man kan tro. Filmens ämne har många beröringspunkter med Kapurs uppmärksammade och kontroversiella Bandit Queen. Båda fokuserar på en stark och egensinnig rebell som vägrar anpassa sig efter den traditionella kvinnorollen i det samhälle där hon verkar. Den ena blir drottning över ett gäng banditer i Indiens otillgängliga ökenområde, den andra över 1500-talets England. Elizabeth koncentrerar sig på tiden strax före och efter 1558, året för Elizabeths tillträde till tronen. Det var en tumultartad tid, mycket på grund av att Elizabeth genast dumpade katolicismen som statsreligion till förmån för protestantismen. Hon fick en mängd mäktiga ovänner, och nästan lika många friare, men hon höll alla stången och lyckades så småningom skapa ett blomstrande England. Hon gifte sig aldrig (enligt filmen förblev Lord Robert Dudley trots sitt svek hennes stora kärlek) och kallas såväl "the virgin queen" som Gloriana för sin förmåga att lyfta England till en stormakt. Bandit Queen var en rak, rå och energisk berättelse. Till Elizabeth har Kapurs pengapung vuxit betydligt, och han är inte sen att utnyttja det. Filmen är överlastad, bombastisk och storslagen. Kapur har inte sparat på några krafter; varje bild är fullspäckad av detaljer, en rikedom som stundtals kan göra en lite matt. Utan Kapurs tydliga influens av indisk musikalfilm skulle filmen nog ha känts ganska blytung. Tycka vad man vill om bollywoodfilm men just här känns musikalfläkten fräscht befriande. Att Kapur lyckas med omställningen till storbudget och engelskt 1500-tal utan att förlora den energi som präglade hans förra film, är också Cate Blanchetts förtjänst. Hon är en självlysande Elizabeth, spänningen mellan hennes genomskinliga skönhet och intelligenta men ohämmade utspel är omkullkastande. Det var länge sedan man såg en skådespelare som så självklart bär en film. Ska man klaga på något är det att filmens sensmoral måste bli att en kvinna inte kan ha både älskare och makt; ska hon leka i männens bakgård måste hon först avköna sig. När Elizabeth väljer att "bli jungfru" är det ett straff för hennes sexualitet lika mycket som ett PR-trick och en politisk strategi.