Gymnasieparet Maja och Niklas träffas fem år efter ett riktigt dåligt uppbrott på en Pripps Blå-fest i Vellinge. Niklas har fastnat i ett vakuum och tycker att livet är rätt ruttet medan Maja på ytan verkar lycklig med ny stekarpojkvän och ett jobb på det häftiga produktionsbolaget (även om det innebär att hon tvingas "sitta på Karma och smöra för äckliga gubbar"). Ganska snart blir det tydligt att deras saga är långt i från över och av tillfälligheter möts de flera gånger under den kommande tiden men lyckas av olika anledningar inte få ihop det. Dialogen i Du och jag är ibland nästan obehagligt välfunnen, det räcker med ett yttrande som "jag var precis i Båstad på tennisveckan" för att vi ska förstå att Majas nya kille är ett creep. Sen kan man tycka vad man vill om att graden av sympati man förväntas känna inför de olika karaktärerna följer den gamla Reality bites-doktrinen: trulig slacker = bra, ambitiös skjortkille = dålig. Med Saga Gärde i en central roll och ett soundtrack nedlusat med svensk indie associerar jag lite orättvist till Spung. Men Du och jag har mer att ge än den hyperaktiva ungdomsserien med det konstiga namnet. Fram till slutet som faller samman i bröllopsklänningar stulna ur skyltfönster, dramatiska icke-möten och fylleceller med märkliga besökspolicies styr Martin Jern och Emil Larsson skutan förbi de flesta fällor som svensk film så ofta hamnar i när det ska handla om kärlek, speciellt yngre sådan. Och även om Du och jag inte är klockren är det en pigg och ambitiös film med tillräckligt mycket stake att klippa historien innan den hemfaller i patetik.Skådespelare:
Regi:
