Jag tillhör den skara som såg denna film på en visning där Mel Brooks, samt ett antal kindpussande halvkändisar, var närvarande. Nog är Mel en god liten gubbe. Före filmen drog han ett skämt om hur han lyckats lära sig de svenska ord som behövs för att på ett adekvat sätt fylla i hotellets tvättbeställningstalong. Kavaj, skjorta, och så vidare, fram till en aningen för lång konstpaus vilken alla visste skulle följas av det eggande ordet Kalsonger. Det var meningen att vi skulle skratta och stora delar av den minst sagt lättroade publiken gjorde det också, är man på festvisning så är man, typ. Jag tror inte att Brooks själv med detta framträdande menade att sammanfatta sin karriär efter Det våras för galningarna (1977), med det var precis vad han gjorde. Efter nämnda film, och framförallt på senare år, har hans verk nämligen utmärkts av tre saker: tröttsamma lekar med språkliga uttal, en alltmer osynkad timing samt en extrem förutsägbarhet. Dessa anklagelser är i sammanhanget Dracula -- död men lycklig emellertid bara förnamnet. Något tristare har nämligen sällan skådats på svenska biografer.
Dracula - Dead and Loving it
Skådespelare:
Regi:
