Undertiteln är fortfarande en klassiker. Hur jag slutade ängslas och lärde mig älska bomben. En briljant satir, i sig.
Kubrick lever alltså, hans snart 40 år gamla mästerverk ingår i sviten av klassiker som Filminstitutet dammat av och restaurerat för biografvisning. En berömlig filmpolitisk ambassadörinsats, som får en del oväntade sidoeffekter. Till exempel det att man, eftersom filmerna hamnar på repertoaren, omedelbart jämför med övriga aktuella filmer.
I just det här fallet är nederlaget smärtsamt för alla andra filmer som vill kalla sig krigsfilmer. [I]Pearl Harbor[/I] blir plötsligt ännu löjligare och än mer uppblåst av självgod patriotism. Enfalden ekar vid sidan av en film som [I]Dr Strangelove[/I] som sannerligen inte kan beskyllas för att ha ett platt berättarperspektiv. Tvärtom måste det fortfarande betraktas som synnerligen djärvt att i ett farsartat tempo gestalta en värld endast 20 minuter från kärnvapenkatastrof.
Annars kan man självfallet nöja sig med att njuta av ett halsbrytande skådespel från trion Peter Sellers, George C. Scott och Sterling Hayden. Och där trillade således ännu en sidoeffekt in. Att se [I]Dr Strangelove[/I] blir nämligen också att bevittna ett rekviem över fyra giganter. Dessa tre skådespelare -- och regissören. Så gå och se. Bio är bäst på bio.Dr Strangelove
Skådespelare:
Regi:
