Det finns naturligtvis fler anledningar till att Donnie Brasco blivit så mycket mer än bara ytterligare en maffiafilm med hårdkokta individer med begränsat ordförråd och korta stubiner. Såväl Al Pacino som Johnny Depp tänjer gränserna för sina roller som maffiatorped respektive infiltratör på ett imponerande och övertygande vis. Stereotyper får själ och myter punkteras.Men producenternas satsning på att engagera en brittisk regissör som gjort sig ett namn genom att skapa mer eller mindre finstämda, och ibland stilla begrundande, historier kring vardagens hjältar, får ändå anses vara av störst betydelse.
Newell, som tidigare bland annat har gjort Dans med en främling, En förtrollad april och Fyra bröllop och en begravning, tillför nämligen denna annars lätt steroida genre en dimension av mänsklighet eller kanske till och med - med risk för att låta frikyrklig - äkta medmänsklighet, vilken faktiskt tillåter oss att bry oss om karaktärernas välfärd.
Depp, som väl i stort sett aldrig har varit en sämre aktör än han är snygg, gör Joe Pistone, FBI-agenten som i verkliga livets 70-tal lyckades nästla sig längre in Cosa Nostras ranker än någon annan tidigare. Under namnet Donnie Brasco och med hjälp av Pacinos avdankade mördare Lefty, introduceras han i en värld som han lämnar först sex år senare - och detta inte utan vissa problem. Under tiden har han med hjälp av sin allt närmare vänskap med Lefty satt dit hundratals maffiosos men samtidigt närmast raserat sin relation till fru och barn samt, genom sitt dubbelspel, riskerat sin nya väns liv.
Det handlar alltså om hur vänskapens oskrivna lagar går i kollision med lagens cementerade bokstav och hur ett till en början väldefinierat patos blir allt suddigare i konturerna. Lefty visar sig nämligen vara en god bundsförvant tillika en orolig familjefar, vars oro för den knarkande sonen äter honom inifrån. Han vet att hans pensionering är nära förestående men olikt arbetare i det vanliga samhället innebär detta inte guldklocka och tacktal, utan en kula i bakhuvudet.
Manuset (av Paul Attanasio, filmkritikern som sadlade om och skrev Quiz Show) lutar sig förtjänstfullt mot en detaljrikedom som ger trovärdighetens tyngd och en känsla av sann inblick: Leftys återkommande och underhållande lektioner i maffians fatalt viktiga comme il faut, Pistones talade essä om på hur många sätt man kan säga: "fugeddabatit!" (forget about it!) och, inte minst, den smärtsamt skrikiga men förmodligen exakt återgivna, garderoben.Joe Pistone, som själv fungerade som rådgivare under inspelningen, lever fortfarande under pseudonym och dödshot. Löneförmånen för den som "expedierar" honom lär vara 500 000 dollar.Donnie Brasco
Skådespelare:
Regi:
