Det brukar komma arga brev varje gång vi delar ut dödskallebetyg och ibland svarar vi och säger att ni har fel. Men om dessa brevskrivare har känt gammaltestamentliga föraningar om vad som komma skall är det inte omöjligt att de har haft rätt. Det är vi som inte har förstått till vilka djup riktigt, riktigt usla filmer kan sänka sig i denna värld. Tony Scotts - och många av er tror säkert att bara de två orden vore nog - Tony Scotts Domino är nämligen en av de sämsta filmer som någonsin gjorts. Det är tveklöst den sämsta filmen jag någonsin sett. Den är så dålig att jag ville lämna biografen innan texterna ens hade kommit igång - alltså de inledande texterna.
Jonas Åkerlunds Spun har samma profetiska relation till Tony Scotts Domino som Johannes Döparen har till Jesus Kristus. Man tänker sig, ni vet, halshögg inte publik och kritiker den förra killen i sällsynt enighet? Hur såg vi inte att det här var på gång? Gjorde vi honom till martyr för en Hollywood-rörelse med fundamentalistiska kopplingar till nittiotalets överproducerade, överförklarande, knarkromantiserande, MTV-estetik? Vilken gud instruerade Tony Scotts att tugga i sig varje undermålig filmruta i det här diaboliska projektet och kräkas upp dem genom olika filter om och om och om igen? Inte bara i flashbacks och cirkelhandling utan också genom att ibland spola tillbaka när det händer nåt "häftigt" och visa det baklänges! På så sätt kan man få en åttio minuters handling att räcka över två timmar. Även om den subjektiva upplevelsen ligger närmare fyra år.
Jag hinner knappt ut på gatan innan jag drabbas av ett overkligt behov att återvända till graven. Sparka lite på liket, bara för att försäkra mig om att jag inte föreställt mig denna berättandets, formspråkets och skådespeleriets mirakulösa kollaps. Jag brukar klaga på voice-overs, okej? Den här filmen har text-overs med pilar. Blotta typografin är ett brott mot mänskligheten och jag önskar verkligen att det där hade varit ett skämt. En ny typ av knark måste ha avnjutits i varje stadium av produktionen för hur skulle Keira Knightley, Mickey Rourke, Mena Suvari, Mo'Nique, Jerry Springer, Lucy Liu, Christopher Walken, Macy Gray, Tom Waits, Brian Austin Green och Ian Ziering annars ha hamnat i samma film?
Springer-segmentet har ingen, jag upprepar, NOLL relevans för resten av handlingen, men det pågår bokstavligen i flera minuter. Det ingår i den första timmen, den då man bara vill fly. Sedan gör 90210-skådisarna entré "as themselves" för att hänga med resten av filmen.
"Apparently people don't like to kill other people if there are celebrity hostages". Är det här. mediekritik? Är den klichétunga dialogen något slags. ironi? Domino Harveys levnadsöde är fascinerande, men jag är ganska säker på att det inte inkluderade maffiabossar, dokusåpor och ett uppdrag från gud via Tom Waits att rädda ett döende barn. Jag tror att manusförfattaren Richard Kelly (Donnie Darko) är lite som Judas. Det måste helt enkelt vara Guds vilja att Keira och Tony aldrig ska få jobb igen.Skådespelare:
Regi:
