Hemmafrun Claire Spencer (Michelle Pfeiffer) har just skickat i väg sin dotter till college. Eftersom maken (Harrison Ford) är helt uppslukad av sitt jobb innebär det mycket tid på egen hand i deras stora hus. Tid som är lite svår att njuta av - dels på grund av att de nyinflyttade grannarna bråkar lika högt som de älskar med varandra, dels för att det börjat spöka hemma hos henne. Snart är Claire säker på att grannen mördat sin fru, samtidigt som hon ser en kvinnas vålnad i badrummet.
Verklighet eller neuros? Regissören Robert Zemeckis ([I]Forrest Gump[/I], [I]Tillbaka till framtiden[/I]) låter publiken sväva i ovisshet för ett tag. Hans mål har varit att göra en modern Hitchcock, och förutom att han snott en och annan idé så lyckas han faktiskt på sina ställen att skapa den där andlösa känslan av spänning. Ögonblick som avslutas med en obligatorisk pay off - en chockeffekt som ska få publiken att hoppa högt i stolarna. Till en början är det också en fröjd att bli manipulerad av en skicklig yrkesman, med väl avvägda mått och steg. Han använder sig av seanser i badrummet, farliga elkontakter, dörrar som öppnas på oförklarliga sätt och ett ansikte som fladdrar till i bakgrunden när Pfeiffer ser sig i spegeln.
Men i längden tröttar Zemeckis mig med allt sitt stilande - när filmen mest känns som en provkarta över regissörens olika förmågor, när intrigen gör tvära vändningar mest för sakens skull, när Michelle Pfeiffer försöker sig på att spela att hon är besatt av ett spöke.
Filmens krängande mellan genrerna är också en svaghet. För från det lovande anslagets rysarstämningar så blir stilen mer och mer överdriven och parodisk, för att i slutscenerna urarta i rena kalkonen.
Synd att inte Zemeckis tänkte på att Hitchcock alltid hade riktigt bra historier som han hängde upp sina effekter på, när han nu ville bli en modern Alfred.What lies beneath
Skådespelare:
Regi:
