Lars Hammar är trött. Pensionärslivet verkar inte blivit som det var tänkt. Han sitter mest deppig och nedsjunken i sin fåtölj. Hans son, medieprofilen Filip Hammar, vill få igång sin gamla far och tar med honom på en resa till Frankrike. Något familjen gjorde många gånger under Filips barndom. Pappa Lars har länge funnits med i Filips och Fredriks olika produktioner. En lågmäld och humoristisk kuf som mycket väl skulle kunnat platsa i deras program 100 höjdare. I filmen Tårtgeneralen var han gestaltad som en underhållande nördig frankofil.
Men nu verkar luften gått ur honom. Det är en skrämmande och sorglig bild av åldrandet. Från glad lärare som precis gått i pension till någon som verkar vänta på döden. Något måste ju ha hänt på vägen men där stannar Filip och Fredrik inte upp. Vilket är synd. Det finns en del brister med dokumentären - varför ska man regissera resan så pass mycket? Nu blir det just mycket Filip och Fredrik av det hela och det har vi sett förr. Fredrik Wikingsson undrar också varför han ska vara med överhuvudtaget. Och det är en bra fråga. Man ska utsätta Lars för skruvade sociala situationer eller upprepa saker som en gång varit. Småroligt men också rätt tramsigt.
När far och son över en middag diskuterar Lars lärargärning och vad han uppskattat med sitt liv blir man berörd. Här finns både värme och humor. Överlag är de bitar där Lars fritt får tänka kring ålderdom starkast. Denna lågmälda skånska och småironiska akademiker har nog mer innanför pannbenet än vad man nu får se. Uppenbarligen en fantastisk lärare. Och en bra pappa helt klart.
