Den åtråvärde mannen

Tysk film har onekligen ett väl grundmurat rykte i Sverige -- åtminstone bland dem som var med på 70-talet och fick se fantastiska (västtyska) filmer av Fassbinder, Hauff, von Trotta, Wenders, Schlöndorff m fl. (För er som inte hade tillfälle att närvara, ge er iväg på en video-exkursion. Det är mödan värt.) Lättare tysk filmkomedi var det emellertid och är fortfarande, sparsamt med. Det är därför inte utan kuriösa förväntningar man bänkar sig för att betitta förra årets tredje mest sedda film i Tyskland (efter Lejonkungen och Forrest Gump), Den åtråvärde mannen. Man blir inte glad, blir man inte. Visst finns här antydningar till både rapp sängkammarfars, politisk satir och komisk samhällskritik, men mycket mer än dessa krusningar på ytan åstadkoms inte, trots ett förfärligt viftande och tjoande med krav på uppmärksamhet. Axel sätter på brudar i parti och minut, Doro slänger ut honom och han får tillfällig logi hos bögen Walter, som givetvis liksom varende bög i hela Köln blir ljuvt förälskad i den tvålfagre nykomlingen. Doro upptäcker nu att hon är rejält på smällen och kräver tillbaka sin bubbe; bara för att omedelbart finna honom i samma säng som Walter. Skyldig eller oskyldig...? Här babblas det på ordentligt om sexuella frustrationer och fantasier i samma andetag, men något särdeles intelligent om sexuella blockeringar, identifikation, bisexualitet, bögar etc blir mycket svårt att hitta i den konversation som istället för rapp dialog blir till trötta oneliners, leverade med sådan emfas och övertydlighet att vi ser dem komma på 300 meters avstånd.En komedis första och viktigaste uppgift är ju definitivt att underhålla. Trovärdigheten står liksom inte i farstun och stampar. Men nog övergår det mitt relativt hyggliga förstånd hur någon kan finna Axel särskilt åtråvärd. Han har inte mycket mellan öronen, han är ingen komiker av format, han beter sig som en tölp gentemot de flesta men har en saftig, muskelös kropp.Snart duggar dumheterna tätt, för att slutligen förvandlas till förnedrande fördomar. Tysk komedi väntar fortfarande på sitt genombrott i Sverige. Ett rejält sammanbrott är alternativet under tiden.