Chronicles of Riddick

Att gilla science fiction är att förlåta. Ord som "bra" eller "dåligt" är helt irrelevanta i en film där skådisar som "Karl Urban" eller "Yorick van Wageningen" spelar roller som heter typ "The Purifier" eller "Dame Vaako". Så när jag säger att jag gillade [I]Chronicles of Riddick[/I], så är det på en skala där jag också tyckte att tv-versionen av [I]Dune[/I] från 2000 var rätt okej, att [I]Babylon 5[/I] var värd fyra år av mitt liv och att [I]Alien: Resurrection[/I] faktiskt hade ganska schysta kulisser. [I]Riddick[/I] är uppföljaren till [I]Pitch Black[/I], en underskattad, minimalistisk sci fi-thriller. Originalets visuella helhetsgrepp finns kvar, men allt som tidigare var minimalistiskt har bytts ut mot svulstig rymdopera. Fienderna är rymdspartaner -- tänk nazister med latexkläder, spjut och taskiga hjälmar -- som har planetdödar-rymdskepp i gotiskt gjutjärn och kallas Necromongers. Jag kan inte sluta tänka på den där Vin Diesel-intervjun där det visade sig att han och David Twohy (manus och regi) och deras polare har suttit i flera år i bästa rollspelsfjortis-stil och spånat ihop religioner till sin fantasivärld tillsammans. Man får liksom känslan att de landade på skurknamnet "Necromongers" för att "Megadeth" redan var upptaget och "Death Killers" inte lät tillräckligt coolt. Trots att Judi Dench svävar in och för att identifiera Riddick som en av de ondaste i galaxen beter han sig hjältemodig hela tiden: "Jag har ingen lust att rädda er multikultiplanet, men vad fan, när jag ändå är här kanske jag ska gå in på onda rymdskeppet och se mig omkring." Att det här ändå resulterar i en något så när fräsch och underhållande helhet, med ett ganska intressant och relativt överraskande slut, tror jag beror på David Twohy. Han låg bakom [I]Pitch Black[/I] och skrev [I]Warlock[/I], [I]Waterworld[/I] och [I]G.I. Jane[/I]. Det finns en slags ödmjukhet i det träsk till bakgrund som han har kämpat upp sig igenom, och en charm i att [I]Riddick[/I] inte marknadsförs för den breda matrixpubliken. Uppriktiga töntar som jag och alla de andra Vin Diesel-fansen trivs bättre på bio om inte en massa mainstreamfolk sitter och suckar över att filmen objektivt sett är skit.