Våndan många upplever vid tanken på sin skolgång har många gånger behandlats på film, exempelvis i Anna Odells utmanande men belönande Återträffen. Men i det här sammanhanget är det bara en referenspunkt, en skarp kontrast eller ett alternativ för de som delar min olust över föremålet för den här recensionen. Det finns förvisso inga krav på att ämnet ska behandlas med sådan insikt eller seriositet, men i actionkomedin Central Intelligence förflyttar vi oss långt bortom all substans, djupt in i sommarblockbusterns idéfattigaste träskmarker.
I filmens öppningsscen får Dwayne Johnson digital hjälp att förkroppsliga skolans mesta mobboffer, den kraftigt överviktiga Robert Weirdicht som på en skolavslutning förödmjukas inför fullsatt idrottshall. Då var skolans populäraste kille, Calvin Joyner (Kevin Hart), den enda som sträckte ut en hjälpande hand. Tjugo år senare har Robert blivit steroidrippad superagent medan Calvin vantrivs som revisor och trilskas med känslor av misslyckande. När deras vägar så åter korsas inför klassens återträff är det alltså upplagt för en omaka-par-komedi 1A.
Försöket att mixa lyckade föregångare som Twins och Grosse Point Blank - Även lönnmördare behöver en träff ibland utmynnar utöver en handfull ljumma vitsar mest i fallosskämt, magplaskartad slapstick och fantasilösa våldsamheter. Allt illa understött av Johnsons och Harts magra utstrålning och konstlade samspel. Men kanske går det hem hos den tilltänkta publiken.
Central Intelligence har generöst nog tilldelats en 11-årsgräns och är alltså tillåten från sju år i vuxnas sällskap. Det är i ljuset av det nyliga ståhejet kring Suzanne Ostens Flickan, mamman och demonerna inte långt till slutsatsen att den totala avsaknaden av insikt och seriositet spelat in i Statens Medieråds bedömning av Central Intelligence som lämplig för barn. Men innan någon hinner säga moralpanik bör den här recensionen avslutas där skon faktiskt klämmer – hur frestande det än är att bara prata om något annat. För oavsett publikens ålder rör det sig om en själlös pinsamhet utan behållning eller överraskningar.
