Den här filmen är så påver, på många sätt. Nicolas om du läser: Det går inte att göra våldscener på film ackompanjerat av klassisk musik. Denna enormt vidriga kliché om det vackra våldet, komplett med bloddroppar i ultra-rapid till hetsiga stråkar får tiden att gå baklänges. Det är gjort och symboliken är så övertydlig och töntig.
Hela grejen andas förlängd pubertetsfas där filmer som A Clockwork Orange har hög status, och det i sig, att hylla den, är så himla nittiotal. Dessutom fyller Quentin Tarantino den pyttelilla lucka som behövs i filmhistorien för estetiserat övervåld med popkulturella referenser. Det här är en helt meningslös film. Det enda som är lite fascinerade med biografin är att han rånade ett postkontor som 19-åring men på grund av misshandel suttit inne i över 30 år. Men också det är tunt. Den estetiska inkorrektheten är så påtaglig. Rättpsyk är i filmen en vacker sekel-skiftessal med stuckatur i tak och folk som vaggar alternativt skrattar hysteriskt eller dansar vals. Åk tillbaka till Danmark, mand. –CRFN
