Boxaren

Efter filmer som Min vänstra fot och I faderns namn var förväntningarna på den irländske regissören Jim Sheridans nya film naturligtvis skyhöga. I Boxaren får vi följa den före detta IRA-medlemmen Danny som kommer hem efter att ha avtjänat 14 år i fängelse för ett brott han inte har begått. Tonårskärleken Maggie har under Dannys fängelsevistelse gift sig med hans bästa vän, som nu själv sitter i fängelse, och de oskrivna reglerna som gäller i krigets Nordirland gör det omöjligt för Danny och Maggie att mötas utan att samtidigt riskera livet. Med Daniel Day-Lewis och Emily Watson i huvudrollerna är skådespeleriet naturligtvis av den högre skolan. Underspel är bara förnamnet. Känslostormarna avslöjas med ögonbrynsryckningar och småleenden. Som åskådare önskar man att Danny och Maggie ska lätta på trycket och låta känslorna ta över, men samtidigt måste locket vara på för att de ska stå ut. Danny finner ro i boxningsringen, där det annars så urskillningslösa våldet har logik, mening och framför allt regler. Boxningsklubben som han startar för att föra samman de protestantiska och katolska ungdomarna, är en passande, om än något övertydlig, metafor för hela fredsprocesssen. Skildringen av den urgamla konflikten känns både viktig och trovärdig men inte sensationell på något sätt. Jim Sheridans styrka stavas allmängiltighet, och precis som i de två ovannämnda filmerna behandlar regissören ett begränsat och väldefinierat problem och gör det angeläget på ett plan som kan gälla oss alla. Filmen utspelar sig i ett sönderskjutet Belfast, men det skulle lika gärna kunna ha varit Sarajevo, Beirut eller South Central i Los Angeles. Begrepp som lojalitet och heder kommer i konflikt med det sunda förnuftet, och värderingar som i sig är ädla leder till tragedier. Trovärdigheten i Boxaren ligger framför allt i karaktärernas blandning av gott och ont. Till och med den hängivne IRA-mannen Harry, som är fullt och fast övertygad om att våld är den enda vägen till frigörelse för Irlands katoliker, och som är beredd att offra vem som helst som går emot honom, framstår som ett offer för omständigheterna. Han brinner precis som resten av filmen med en kall och stilla låga - en låga som inte slocknar när vi lämnar biosalongen.