Det vilar en smärtsam nostalgi över denna pinsamma uppföljare - framför allt eftersom jag redan vid 24 års ålder tvingas konstatera att allt var bättre förr. Blues Brothers 2000 är i stora drag en kopia av den första filmen från 1980. Allt inleds med en frisläppning från fängelset och slutar med en superkonsert, och återigen utspelar sig en lång kalasknasig jakt mellan dessa båda händelser, där Bröderna Blues förföljs av poliser, en högerorienterad militär grupp och andra kriminella element. John Landis verkar fortfarande inte ha hittat en bil han inte vill krascha, men tyvärr kändes just det greppet inte fräscht ens för två decennier sedan.
När John Belushi dog 1982 försvann rollfiguren Jake Blues, och därmed mycket hjärta, humor och galenskap. Dan Aykroyd var i första filmen ett välfungerande komplement till Belushi, men visar här en gång för alla att han aldrig är bra i en ledande roll (Ombytta roller undantagen). Någon sångröst har han inte, men han kan i alla fall trösta sig med att John Goodmans är ännu sämre.
Det som räddar filmen från total katastrof är uppbådet av soullegender, där Wilson Picket och Eddie Floyd är bäst i sin version av klassikern 634-5789, som i det här fallet gäller parets gemensamma firma för försäljning av telefonsex. Men betänk då att Dan Aykroyd sjunger tre gånger, John Goodman sjunger en hel sång och B.B. King sjunger en halv. Visst bjuder filmen på framträdanden från Aretha Franklin, King, Sam Moore, James Brown, Eric Clapton och andra stjärnor - men två minuters njutning tvingas vi betala med 10 minuters lidande.
Blues Brothers 2000
Skådespelare:
Regi:
