I den svallvåg av "feel good"-filmer som just nu hotar att dränka oss, sveper danska [I]Blinkande lyktor[/I] in på scenen som en sund och syrerik stormvind. En amoralisk komedi där The Bad Guys klarar sig och där man skjuter prick på både ekorrar och kossor. Danskarna kan. Och de kan i exakt rätt ögonblick.
Även om 28-årige Anders Thomas Jensen debuterar som långfilmsregissör, så tillhör han de få i vår del av världen med en Oscar-statyett på hyllan, som belöning för kortfilmen [I]Valgaften[/I] i fjol. De två föregående åren var han dessutom nominerad för andra kortfilmer. Och så har han skrivit manus till bland annat [I]Mifune[/I] och [I]I Kina käkar man hundar[/I]. 28 år, som sagt. Lite impad blir man.
[I]Blinkande lyktor[/I] öppnar som en dansk Tarantino, med fyra hårdkokta gangstrar som bankar ner en svekfull polsk lastbilschaufför i hamnen, när denne dyker upp med fel smuggelcigaretter. Fullt förståeligt. För vem fan vill röka gröna Look?
De fyra har hållt ihop sen tonåren. Och unterwegs förstår vi att detta är fyra medelålders killar som lärt sig att inte kunna leva utan varandra. Torkild är den självskrivne ledaren, men när han nu fyller 40 så ränner han med full kraft in i en existentiell kris. Var det verkligen det här han ville bli? Dels är han trött på att ha storgangstern Färöingen på ryggen och dels tjatar hans flickvän om att han ska byta bransch. Och till slut tröttnar hon på att inget händer. På hans 40-årsdag berättar hon att hon fått nog. Hon lämnar honom.
Detta förminskar knappast Torkilds vilsenhet och när han får chansen att blåsa Färöingen på en väska pengar, så tar han den. Nu får det vara nog. Nu ska han börja ett annat liv. Och med i vinddraget följer så klart hans tre loser-kamrater.
[I]Blinkande lyktor[/I] flyter, från att vara en hårdkokt action, över i en existentiell road-movie, som till slut blir ett bisarrt och dråpligt kammarspel. Den är aldrig förutsägbar och framför allt inte insmickrande. Dialogen är som väntat -- det har Anders Thomas Jensen visat tidigare som manusförfattare -- knivskarpt komisk, och karaktärerna en sorts sympatiska seriefigurer -- med själ.
Søren Pilmark är en njutning i rollen som Torkild, men även den övriga ensemblen övertygar. Och inte så konstigt det. Anders Thomas Jensen har handplockat ur den danska eliten. Ulrich Thomsen från [I]Festen[/I], Mads Mikkelsen från [I]Pusher[/I] och [I]Bleeder[/I]. Och så Sofie Gråbøl från [I]Nattvakten[/I] och [I]Mifune[/I] och Iben Hjejle från [I]Mifune[/I] och [I]High Fidelity[/I] -- Danmarks två hetaste skådespelerskor just nu.
Det är lite tjatigt att upprepa sig. Lite tjatigt att hålla på och hylla den danska filmen jämt och ständigt. Men jag kan inte låta bli. För medan vi här hemma alltmer lutar oss mot myspysiga filmer från västgötaslätten så stryker dansk film mothårs på ett sätt som känns både löftesrikt och vitalt. Vi har mycket att lära. Och det är ju inga problem nu när bron finns och allt.Blinkende lygter
Skådespelare:
Regi:
