Sjuåriga Eloise (Jillian Estelle) har växt upp med sin mormor och morfar efter att hennes mamma dog i barnsäng. När även hennes mormor dör känns det självklart för morfar Elliot (Kevin Costner) att fortsätta ta hand om henne, men plötsligt dyker släkten på pappans sida upp och kräver vårdnaden. Farmor Rowena (Octavia Spencer) bestämmer sig för att göra en rättssak av det hela, vilket utlöser en känslosam process som inte bara handlar om vad som vore bäst för Eloise.
Filmens övertydliga titel beskriver intrigen. Elliot upplever att Rowena drar fram raskortet i rättegången, medan Rowena tycker att Elliot är rasist. Det blir svårt för dem att komma förbi hudfärgsbarriären, men sensmoralen är förstås att kärlek övervinner allt. De komplexa frågor som faktiskt berörs hade kunnat få bli mer djupgående än så.
Filmen lyckas heller inte belysa frågor om fördomar utan att spä på stereotyper i gestaltningen. I vissa passager framstår faktiskt Elliot som rasist, men ändå står liksom filmen på hans sida. Han utmanas aldrig i sina stundvis gubbiga åsikter.
Både Spencer och Costner bör berömmas för sina insatser, men trots att de gör sitt bästa blir filmen lite av ett antiklimax.
