Att vara och ha - en lovsång till livet

Franske filmaren Nicolas Philibert har tidigare gjort uppmärksammade dokumentärer om bland annat döva, Louvren och någon märklig uppsättning av Witold Gombrowicz [I]Operetta[/I] på en progressiv psykiatrisk klinik i Loiredalen. Den här gången har han ställt kameran framför en av våra mest kontroversiella subkulturer: franska lågstadiebarn som gråter, lagar pannkaka och stoppar färgkritor i öronen. Redan här bör jag kanske vända mig till alla er som har barn, gillar barn, är barn eller av andra anledningar tycker att det är toppen med franska lågstadiebarn som gråter, lagar pannkaka och stoppar färgkritor i öronen: Gå och se den. Ni kommer givetvis att älska den. Ni andra bör kanske ha en mer defensiv inställning och ställa er frågan: Är jag verkligen redo? Kommer jag verkligen att härda ut i 104 minuter med den övernaturligt näpne lintotten Jojos funderingar kring vänskap, kosmos och hur man bäst smetar in ansiktet med stora mängder chokladmousse? Kommer inte byskoleläraren Georges Lopez robusta förmaningar när den blygaste lilla parveln blir iputtad i en pöl med lera att till slut gnaga sig in och göra små hål i ditt psyke? Själv trodde jag att alla oräkneliga bakisdokumentärer om rodel, ystning och brittisk militärhistoria skulle ha gett mig ett visst immunförsvar. Jag hade fel. När man väl sitter där tillsammans med trehundra förskollärarinnor i övre medelåldern som suckar förtjust varje gång någon av knattarna snortar suddgummi på ett fantastiskt gulligt sätt, förstår man att det här inte är någon oskyldig liten dokumentär om lärande - det är en krigsskådeplats. För att tala klarspråk. Att frivilligt lösa biobiljett till [I]Att vara och ha - en lovsång till livet[/I] är det sista steget i en lång missbrukskedja. Har man tagit sig förbi alla de vanliga inkörsportarna (som, säg, komma på sig själv med att inte reflexmässigt byta kanal när man upptäcker att Bill Cosby är programledare), blir Philiberts dokumentär antagligen en himmelsk upplevelse. För en oförstörd barnavvaktare, däremot, kan det här bli det sista du ser.