När tv-serien Scener ur ett äktenskap kom skapade den en skilsmässovåg i Sverige. Efter att ha sett Karin Ekbergs dokumentär Att skiljas kommer jag på mig själv att önska att samma sak kommer hända efter den här filmen, även om den troligen inte kommer få samma genomslag – däremot lite kul att ytterligare en personlig och inåtvänd dokumentärfilm, precis som höstens succé Belleville Baby, går upp på bio.
Varför hoppas jag det? Jo: för Att skiljas, som följer Ekbergs föräldrar året efter att de bestämmer sig för att ta ut skilsmässa, tar fasta på det positiva i den upplevelsen. Inte bara, förstås – filmens första del fokuserar mycket på bitterheten både inför det som har varit (Ekbergs pappa säger vid ett tillfälle att han borde ha avslutat relationen redan 1973, alltså sex år innan Karin föddes) och inför nuet och framtiden. Men i slutändan löser sig allt, åtminstone enligt den här filmens dramaturgi. Skilsmässan visar sig vara en injektion av livsglädje för båda föräldrarna. Och för Ekberg, tycks det, kanske något som fört henne närmare dem. Med tanke på den rädsla för ensamhet som får folk att stanna kvar i förhållanden som ingen mår bra av är det ett meningsfullt budskap.
