Arica

David Weiss 09:00 11 Mar 2021

Arsenik i ens urin, cancer som löpeld över hela närområdet och folk som dör en efter en. Livet i Arica har förvandlats till en nästan postapokalyptisk mardröm efter att 20 000 ton svenskt våtverksslam dumpades alldeles utanför stadsgränsen på 80-talet. Det svenska gruvföretaget Boliden hade sålt det livsfarliga avfallet till det chilenska företaget Promel, som i sin tur skulle bränna det i stora industriugnar. Så blev det inte. Istället använde ovetande barn avfallsberget som pulkabacke. Den chilenska staten och Promel har mött rättvisan i Chile. Nu är det Bolidens tur att stå till svars.

Lars Edman, regissör tillsammans med William Johansson, besökte Arica redan 2010 i arbetet med dokumentärfilmen Blybarnen och såg de tragiska effekterna med egna ögon. Edman tar här plats framför kameran som en aktiv del i handlingen samtidigt som filmen också är ett rättegångsdrama. Det leder till ett spretigt intryck och en film som vill mycket, men inte är så drabbande som den borde vara. Tillvägagångssättet begränsas ännu mer av att man inte har tillgång att filma inne i rättsalarna, utan får förlita sig på ljudupptagningarna. Den dokumentära nerven trubbas av när kameran får vänta utanför.  

Arica ställer frågan om hur ens egen, och i det här fallet ett multinationellt företag, moral förändras när konsekvenserna påverkar någon du inte behöver se i ögonen. Hade verkligen Boliden dumpat det toxiska avfallet mindre än en kilometer från svenska hushåll? Frågan berör, men med full tillgång och en enhetlig formalism hade den berört ännu mer.

Genre: 
Regi: 
0 Kommentera

Fler filmrecensioner

 

Nyhetsbrev

Vill du få Nöjesguidens nyhetsbrev och inbjudningar till våra fester? Anmäl dig här!