Agatha - granndetektiven

Alexander Kuronen 09:00 15 Feb 2018

Med Agatha – granndetektiven har danska animatören Karla von Bengtson åstadkommit en utmärkt liten pärla till film. Rak och lekfull nog att fängsla småttingarna, samtidigt som dess underfundiga charm även lär få äldre åskådare att kapitulera.

Agatha-Christine heter hon, den dagdrömmande enstöringen som vill bli detektiv. Tillfället infinner sig när hon med sin mor, storasyster och lillebror flyttar till en ny stad där hon stöter ihop med grannpojken och skejtaren Vincent. Den mystiske ynglingen på rullbräda väcker Agathas intresse, och vips är han föremål för hennes utstuderade övervakningsmetoder. Tro det eller ej, men spännande blir det. Det är svårt att inte dras med i den kittlande vardagsdramatik som uppstår när Agatha kommer sanningen allt närmare. Lika svårt är det att inte vrida sig i stolen åt hennes hårt arbetande polismamma, som helt saknar förståelse för sin dotters specialintresse. I dessa scener snuddar filmen på att förlora sin trovärdighet – så dumma kan väl inte ens vuxna vara? Turligt nog visar sig även mamman fylla en vettigare roll än så i slutändan.

Faktum är att filmens attraktionskraft till stor del beror på den trovärdiga tonen, som angränsar till diskbänksrealism. Dialogen är som hämtad ur samtiden och äger rum i köket, vid skateboardrampen och på somriga tvärgator i stadsmiljö, fjärran från Disneys sagovärldar. Ibland glömmer man rent av att allt är tecknat. Okej, karaktärerna må se ut som seriefigurer och rätt vad det är börjar en ödla att prata. Ändå kvarstår känslan av att det vi ser skulle kunna hända vilken tioåring som helst, ett minst sagt tilltalande drag. Detsamma gäller tempot som hela tiden är behagfullt och eftertänksamt, trots filmens infallsrikedom. Att huvudpersonen dessutom är ett riktigt charmtroll, full av envist egensinne, gör heller inte Agatha – granndetektiven till en mindre angenäm upplevelse.

 

Genre: 
Skådespelare: 
Manus: 
Regi: 

Fler filmrecensioner