När vi plockar isär A-Team ska vi komma ihåg att tv-serien som filmen bygger på, förutom ett fantastiskt ledmotiv och en förtrollande Mr. T, är rätt löjlig.
På samma sätt som Batman Begins var ett mörkare svar på det episka failet Batman & Robin, lovade regissör Joe Carnahan att vi nu skulle få ett betydligt hårdare fyramannateam, där lustiga kostymbyten och PG-13-action skulle bli ett minne blott. Men – nya, unga fans ska lockas, leksaker baserade på karaktärerna ska säljas och helt plötsligt står vi inför en film som bara pojkar på väg att bli tonåringar kan älska. Visst är Sharlto Coopley smårolig som Murdock och Bradley Cooper douchig som Faceman. Och visst gör det högoktaniga pangandet mycket för en film som nästan helt saknar handling. Jag frågar mig dock varför action nästan alltid är stenåldersunderhållning. Varför det bara är tre kvinnor med i filmen, som alla dessutom är kåta på A-Team-männen (Jessica Biels karaktär är dock lite svårflörtad innan hon till slut ger med sig). Att göra en renodlad actionfilm utan intelligent diskussion är en sak, men att göra en rulle som kräver att tittarens hjärna ännu inte är fullt utvecklad resulterar garanterat i något ljummet och blaskigt.
