Nöjesguidens Stockholmspris 2003

[B]Musik[/B] The Knife [B]Vinnare[/B] Musikåret 2003 kunde ibland misstas för musikåret 1983 och det var till stora delar syskonen Karin och Olof Dreijers förtjänst. The Knife gav oss en återblick på en svunnen tid och gjorde sen genidraget att kombinera det med dagens electronica. Med Deep Cuts levererade de sin punkfunk-electro inte bara i ett löjligt välavvägt ögonblick, utan också med så mycket personlighet och popkänsla att alla utländska kollegor fick se sig förbisprungna. Häpna Klas Augustsson och Johan Berthling har valt helt rätt namn för sin skivetikett. I år fick de oss att häpna något alldeles extra när en imponerande svit av utgåvor med bland andra Loren Connors & David Grubbs, Sagor och Swing och Hans Appelqvist blev reningsbad för våra öron och själar. Med sin konsekventa utgivning av experimentell och välljudande musik, alltid omsluten av sagolik omslagskonst, har Häpna blivit en kvalitetsstämpel som vi aldrig tvivlar på. Moneybrother It's Been Hurting All the Way With You Joanna räcker egentligen för att motivera Moneybrothers nominering till årets Stockholmspris. Men Anders Wendin och hans Moneybrother har gett oss så mycket mer, både live och på skiva. Med intensiv energi har Moneybrother förgyllt vårt år med värmande falsettballader och fantastiska soulpoplåtar fyllda med det 2003-obligatoriska feta blåset och stråkar, kombinerat med den Clash-glöd han var en mästare på redan i gamla Monster. "We're just keeping it tight, simple as that". [B]Mode[/B] Ayayo Med egna märket Ayayo har Jenny Ocholla fyllt ett stort hål inom svenskt modeskapande. Medan vi fått nästan allt man kan önska av kläder och smycken så har det varit desto glesare på sko- och väskfronten. I händerna på Jenny gick vi plötsligt säkra: Hennes modernistiska stövletter har, bokstavligt talat, förgyllt våra fötter och vår höst som inga andra. Martin Bergström [B]Vinnare[/B] Med ena foten kvar i Konstfacks klassrum har Martin Bergström redan gjort sig ett namn som en sällsynt talangfull och kreativ förmåga. Under det gångna året har han satt saxen i Josef Franks tyger och på uppdrag av Svenskt Tenn förvandlat dem till makalös haute couture, han har samarbetat med Gerhard Blum kring nästa års mest spännande konst/mode-projekt och dessutom hunnit skapa en kollektion till sin kandidatexamen som talar för en framtid där svenskt mode är riktigt roligt igen. Anna-Sara Dåvik Sedan Anna-Sara Dåvik gick ut Beckmans i våras har hon knappast legat på latsidan. Allra gladast blir vi förstås när hon uppgraderar vår garderob med sina egna och vackert skulpturala plagg. Med säregna snitt, en liten dos humor och en stor dos beige socialrealism ställer hon kvinnokroppen på en lika modern som smakfull piedestal. Just nu har hon lämnat oss för att agera högerhand åt vår främsta mode-export Ann-Sofie Back i London, men låt oss hoppas att hon snart kommer hem igen. [B]Radio/TV[/B] Filip Hammar och Fredrik Wikingsson [B]Vinnare[/B] Efter att ha mobbats ut från TV4 av ett kvällstidningsposse gjorde den dynamiska duon Filip och Fredrik det något ovanliga karriärsdraget att satsa på lokal-tv i Öppna Dagar. Och från lokal-tv visar sig steget inte vara så långt till Femman och High Chaparall, i vilket radarparet har slipat sina konfrontationskonster till Lasse Holmqvists och Ruby Wax nivåer. Resultatet är lysande exploitation-tv där inga offer varit för stora att göra för att garantera succén. Flipper I det tysta pågår det en mindre revolution på radiohuset i Stockholm. Programverksamheten flyttar ut från den DDR-liknande byggnaden på Gärdet och små, oberoende produktionsbolag tar över delar av driften. Det piggaste tillskottet i den svenska radiovärlden är produktionsbolaget Filt som gör den nya, omstylade versionen av kulturprogrammet Flipper - och lyckas vara betydligt mer vågade, experimentella och nyskapande än något annat som hörs i P3 just nu. Per Ögren Sedan Per Ögren började bossa över långfilmsutbudet på Sveriges Television har någonting hänt. Plötsligt syns tanke och linje bakom utbudet, plötsligt har olika filmgenrer fått fasta platser i tablån. Medan de kommersiella kanalerna varvat skräp med schamporeklam har vi i public service-tv sett väl valda nya och gamla klassiker samt en magnifik Woody Allen-satsning. 2003, året när vi började undra om inte public service-tv egentligen är den nya dvd-spelaren. [B]Konst[/B] Modern Talking [B]Vinnare[/B] Under konstplattformarnas år 2003 är det en konstellation som varit stabilare än de andra. Modern Talking har på Enkehuset bjudit in allehanda kreatörer och blandat konst, design, mode och party på ett sätt som känts fullständigt självklart. Plötsligt har det gravt missbrukade begreppet "gränsöverskridande" fått en innebörd igen. Vi hoppas på en fortsättning. Jonas Dahlberg Jonas Dahlberg är arkitekturstudenten som fick nog och blev konstnär i stället. Han har byggt sina modeller, filmat dem och visat de kyligt klaustrofobiska resultaten på biennaler världen över. På Riche, av alla ställen, föll så alla bitar på plats. Här knyts aktuella teman som övervakning, offentlighet och reality-tv-fluktning samman till ett de mest geniala offentliga konstverken någonsin, som dessutom fungerar bäst utan förklarande text till. Det är mycket, mycket sällsynt. Natalia Goldin Gallery Nej, vi fattar inte heller riktigt hur man vågar öppna konstgalleri i dag, särskilt inte om man gör det för att satsa på ung samtids-konst. Men vi är otroligt glada över att det sker. Natalia Goldin Gallerys utställningar hittills har imponerat, och det framtida programmet ser inte mindre lovande ut. Den gallerirunda som numera inte också passerar Kungsholmen är inte värd namnet. [B]Klubb[/B] Cocktail Club Barklubben har fått ta mycket skit genom åren. Ganska ofta med all rätt då barerna har stått för trånga dj-bås och dåligt ljud. Cocktail Club har ställt sig på barklubbarnas sida och satsat på precis de sakerna samtidigt som de kunnat stoltsera med något som vanliga klubbar fortfarande saknar - utmärkta drinkar. Cocktail Club har sedan från onsdag till lördag inhyst några av landets bästa dj:s i sin lilla, men helt fantastiska källare. Slick [B]Vinnare[/B] Årets svettigaste och mest högljudda klubb är utan tvekan Slick. Här festade indietjommar, rockjournalister och modeoffer till det senaste inom electro, punk och hiphop. Inte ett ben stod still på det häpnadsväckande smockade dansgolvet. Med hjälp av alla besökare lyckades arrangörerna Asynja Gray och Daniel Bergqvist göra Slick till en oumbärlig blandklubb. Union Tre av stans populäraste dansklubbar Le, dB och Raw Fusion bildade tillsammans Union, en plattform där varje festsuget klubbkid kunde avnjuta det bästa inom house, drum'n'bass och electro, framfört av storheter som bland annat Gilles Peterson, Louie Vega och Krafty Kutz. År 2003 var det Union som äntligen satte musiken i fokus. [B]Krog[/B] Halv trappa plus gård Erik Videgård har inte bara gått i bräschen för den renässans de asiatiska köken haft i Stockholm under året som gått. På Halv trappa plus gård presenterar han det kinesiska köket i en skepnad som vi aldrig tidigare skådat. Det är exotiskt, roligt och framför allt mycket gott. Den friterade räkan är död, länge leve koppärriga mamma Chens tofu! Mistral [B]Vinnare[/B] Fredrik Andersson och Björn Vasseur vägrade att kompromissa under någon annan krögare och lät istället öppna egna independent-krogen Mistral i Gamla Stan. Här serveras Stockholms mest utmanande och avantgardistiska middagar, som blir till aha-upplevelser för nyfikna munnar. Med karaktär, kärlek och en självsäkerhet som bara kan liknas vid hjältemod försvarar de sina 19 matplatser som en spänningens fristad i ett krogstockholm där tristessen ständigt ligger på lur. Stiernan Med Pelle Israelsson och Daniel Janfors i köket som garanter för ett hejdundrande smaklöksdisco har Stiernan revolutionerat Södermalms krogscen. Att även servicen håller första klass har lett till en storslagen succé som imponerat på gäster från hela staden. [B]Läsning[/B] Disco Sucks När Guidelines flyttade till Söder passade klubben samtidigt på att ta sitt första dans-steg in i serievärlden. Och vilken move - Pelle Forsheds och Stefan Thungrens deep house noir-komedi Disco Sucks har på ett blygsamt antal strippar sopat dansgolvet med allt vad Stockholmska samtidsskildringar från i år heter. Thungren och Forshed skildrar med dov humor livsvillkoren för stadens rättrogna housetalibaner och ger oss i samma taktslag årets bästa tecknade serie. Modernista [B]Vinnare[/B] Under Modernistas banér finner vi en stor och varierad utgivning: barnböcker samsas med poesi och utsökta klassiker samt en nätbutik med intelligent urval av film, musik och ännu mer böcker. Bland det senaste årets titlar vill vi gärna lyfta fram utgivningen av Valerie Solanas SCUM-manifest, historien om textilkollektivet Mah-Jong samt förlagets Feminista-serie. Modernista står för snille och smak och har visat sig vara ett nödvändigt kosttillskott till det annars allt mer näringsfattiga svenska litteraturutbudet. Sara Villius I sin andra bok Battle visar Sara Villius prov på sin unika förmåga att bygga en oroande berättelse av små textfragment. De blog-liknande kortmonologerna ter sig vid första anblicken lakoniska, men bygger tillsammans upp en klusterbomb av modern mikroprosa som svider. Battle är en splittersvärm av ensamhet, underkastelse, torftig sex, och naiva fantasier ur vanligheten - ett stycke snuttifiering av den hårdaste och mest briljanta formen. [B]Kafé/Deli[/B] Deli Burger [B]Vinnare[/B] Bland Stockholms alla hamburgerälskare spred sig nyheten som en löpeld. Det viskades om ett nytt snabbmatsställe som serverade burgare så smarriga att burgarguden log i sin himmel. Vissa trodde inte att det var sant, men vi vet att Deli Burger är högst verkligt. Kärleken till Bacon Cheese, Italian och alla de andra på Deli Burger får oss att svära evig trohet. Hornstulls Mjökbar Hornstull, en gång Söders mest härjade hörn, har förvandlats till ett nöjesfält för fikaintresserade. Här finns många fina attraktioner som lockar, men en kalciummättad åktur får det att pirra lite extra i oss - Gustav Bergströms, Per Nordahls och Jonas Tingvalls vackra mjölkbar. Här experimenteras oavbrutet för att ta stans godaste mjölk- drinkar till ännu högre nivåer. Här serveras old school-mackor som påminner oss om ljusa stunder innan foccaccians diktatur. Här har vi funnit vår egen Korova Milkbar. Pascha Deli Inte nog med att Pascha Deli serverar sanslöst goda meze - de gör det dessutom på natten. Begreppet nattmat har därmed fått en ny, mer tilltalande innebörd, och plötsligt känns det riktigt lockande att lämna nattklubben ensam. Man vet ju att det ligger någonting gott och väntar på en hos Pascha Deli. [B]Film[/B] Midnight Movie Madness Tanken med Midnight Movie Madness är lika enkel som genial. Ta in film som aldrig skulle få biodistribution i Sverige och visa dem ett fåtal kvällar på sen kvällstid för de inbitna entusiasterna. Konceptet blir inte sämre av att det dessutom går på turné till Sveriges alla storstäder, och till våra nordiska grannländer. Dessutom upprättas det gamla goda midnattsfilmskonceptet för första gången på allvar i svenska biosalonger. Cecilia Neant-Falk Det finns dokumentärfilmare som aldrig tvekar inför svåra uppgifter. Inte ens inför att spåra upp tonårstjejer som funderar över sin sexualitet och sedan följa dem i hemlighet under de fyra år som det dröjer innan de tagit de första stapplande stegen mot att komma ut som lesbiska. I Du ska nog se att det går över kombinerar Cecilia Neant-Falk videodagboksestetiken med en lyhörd ton för ungdomars tankar. När de unga flatorna intervjuar sina vänner ger de i förbifarten ett blixtporträtt av det svenska vardagslivet. Michael Nyqvist [B]Vinnare[/B] Efter att ha spelat brunstig mjölkbonde i Grabben i graven bredvid och hopplös familjefar i Bäst i Sverige är Michael Nyqvist på nytt tillbaka på de svenska biodukarna i Kristian Petris Detaljer. En fullvuxen roll där han lyckas ge Noréns text exakt rätt underton av tragik, livströtthet och intellektuell fars. En fingertoppskänsla och ett understatementspel som svenskt filmskådespeleri skulle behöva ännu mer av. [B]Teater/dans[/B] Kristina Lugn och Lena Nyman [B]Vinnare[/B] Kristina Lugns försynta kamp för att upprätta misslyckandet, visa storslagenheten i det vanliga och kärleken i det småtråkiga har pågått på flera scener i år, exempelvis i Våra bottennapp och Kvinnorna vid svansjön. Med finurlig surrealism har hon lurat oss att se det svåra och de svaga. Men det var när hennes närvaro mötte Lena Nymans i Två solstrålar på nya äventyr - där magi uppstår mellan Lugns röst i texten och Nymans röst på scenen - som solen gick upp över Teater Brunnsgatan Fyra och Stockholms teaterhöst. Transmission av Anna Koch Transmission var en intelligent och varm liten koreografipärla i flera lager, som fick åskådaren att både tänka och känna. Genom att ge bort och ta emot rörelser tillsammans med de flesta svenska koreografer, och sedan minutiöst, ödmjukt och humoristiskt redovisa materialet, väckte Anna Koch inte bara frågor om kroppsminne, kommunikation och dansprocessens roller, utan skänkte även bort allt hon fått - och lite mer - till publiken. Nytt, njutbart och tankeväckande. Lars Rudolfsson Med mod, glädje och musikalitet har regissören Lars Rudolfsson försett Stockholms teaterår med grandios och subtil fysisk teater och bevisat att mim kan vara snyggt, starkt och politiskt. Vare sig det handlar om att granska och gestalta de 54 artiklarna i FN:s barnkonvention (Barnkonventionen), eller att iscensätta de mytologiska berättelserna i det finska eposet Kalevala, så blir det vackert, roligt och drabbande. Rudolfsson har en egen ton och färg, och en unik förmåga att ge texten kropp. [B]Nöjesförbättrare[/B] Cocktailbaren, Berns "Uppe är det nya nere", kunde det låta nere på källarklubben Le när allt fler av de kända nunorna helt plötsligt var som bortblåsta och någon försökte förklara för de ovetande undrande vart de tagit vägen. Berns matsal gjordes efter nattens intrång om till en stor fritidsgård för den sittande nattklubbspubliken. Från Cocktailbaren serverades inte bara stans godaste drinkar, men också precis den typen av musik man vill höra om man har börjat använda uttrycket "dunka-dunka". Nitty Gritty & Dom Peter Åsbrinks butik Nitty Gritty har efter lång och trogen tjänst, genomgått en total förändring. I en enorm lokal har man ingått maskopi med utmärkta kaféet Non Solo Bar, skarpa frisörer från Toni & Guy och Vidal Sassoon och, viktigast av allt, ett paradis av kläder med allt från välsittande skjortor, läderdoftande skor och hypade italienska möbler. Nitty Gritty är allt det och lite till, ett exklusivt shoppingkoncept som inte finns någon annanstans i Sverige. Popaganda [B]Vinnare[/B] Unga människor som myllrade runt, runt bland picknickfiltar och systembolagspåsar. Straighta mån i udda plastörhängen. Florence Valentin-knappar på allas bröst. Alla band vi ville se. I hatt, linne eller blå klänning. Miraklet är att det är gratis, att man kan ta t-banan hem till sig och att man återvänder följande dag oavsett hur man mår. Aldrig har en skock hennagymnasister, mogenpandor och bakfyllebusar varit så vackra.