När So Solid Crew tog över Top of the Pops med mörka, psykotiska källarbeats och ett medlemsantal som snabbt närmade sig det oöverskådliga, framstod de som UK Garage-scenens svar på Wu-Tang Clan. So Solid har också alltid haft mer att göra med amerikansk hiphop-kultur än med brittisk dansmusik. På sin andra skiva [I]2nd Verse[/I] har de helt och hållet övergett sitt ursprungssound, reptilsnabba tw
Independiente/Sony
Paul Weller
Nu har Paul Weller varit soloartist lika länge som han var ledare för The Jam och Style Council tillsammans. Hans engelska förebilder har med tiden ändrats från Steve Marriott till Steve Winwood till Eric Clapton, och i takt med det har musiken blivit allt sömnigare. Men här tar han sig delvis ur det träsk han sjunkit a
Stina NordenstamStina Nordenstam har mutat in ett eget område i musiken. Dit får man inte följa med särskilt ofta, och några guidade turer i form av intervjuer är det inte tal om. Ändå är varje besök i Stina Nordenstams värld en högtidsstund. Det kanske är därför Nina Persson så tydligt ville slå läger där på sin första soloskiva härom månaden, medan Björk får nöja sig med att betrakta platsen på glansiga bilder |
The North Star1983 sjöng han "Faces of Strummer fell from the wall/and nothing was left where they hung" (på en av de bästa popdebuter jag någonsin hört). 15 år senare sjunger han "I'm from Mars and you from Venus". Så stor är skillnaden mellan storverk och hantverk. Men även om hans första album i eget namn mest innehåller bagateller, jämfört med vad han en gång förmådde, så är det fräscha sådana, med snyggt d |
The Church With One Bell
I en färsk intervju berättar John Martyn att han är god vän med reggaelegenden och dubkungen Lee Perry. Martyn och The Apeman - det är utan tvivel årets par. "Jag brukar laga mat till honom", säger John. "Vi är väldigt lika - frånsett att han är galen och inte jag."Med lite eftertanke inser jag att han säkert har rätt.
TravisEfter två hyfsade, men halvsega singlar kommer nu svaret på frågan om fågel eller fisk för England senaste glamrock hopp. Och hur jag än lyssnar kan jag inte höra något annat än ljudet av ett grandiost magplask.Okej, Noel Gallagher gillar dem, men vad säger det? Original gillar alltid när det springer runt ett gäng halvtaskiga kopior och bevisar hur svårt det är att göra enkla saker så att de känn |
Chicken EyeDeejay Punk-Roc är ursprungligen inbiten hiphopare och bosatt i Bronx. På debutalbumet [I]Chicken Eye[/I] försöker han mest härma gammal electro, men det låter oftast mer likt något från Skint eller Wall of Sound. Trots en del förtjusande vocoder-ljud känns det tillbakablickande på fel sätt. |
