Jag typ träffade Douglas Adams en gång. Fick en bok signerad. "Don't panic", skrev han. Så jävla originellt. Nu är han död. Fick en hjärtattack på ett gym i Santa Barbara. Ibland tar jag fram boken och känner med handen där han skrivit. Tänker "Där har han skrivit, nu är han död". Så ställer jag tillbaka boken i hyllan.
Mos Def
Monster´s Ball
Förtvivlan. Hur kommer man undan? Går det att gå förbi den? Jag har just sett en fantastisk film, och kanske den allra tyngsta, mest mörka jag upplevt, åtminstone på länge. Kände mig stundtals som snigeln på den vassa eggen, aj, det gör så ont, så ont, medan filmen kompromisslöst rullar fram i sin ambition att tydliggör