Jag har väntat länge på att en hel genre av Södermalmsfilmer ska dyka upp. Jag antar att detta är en början. Nu är det inte just det som är det centrala för filmens själ i [I]Om inte[/I]. Men det är något i karaktärernas personligheter, något i den av Arvid Lind komponerade filmmusiken, något i utflykten till rockfestivalspenaten och något i det centrala motivet -- detta med den trassliga kärleken
Johan Svangren
Välkommen till festenLemhagen, som långfilmsdebuterade med den underbara, smått surrealistiskt färgade och eftertänksamma Drömprinsen - filmen om Em, glider i Välkommen till festen över till lättare parodi och gyckel. Men även i det nya alstret låter hon framgångsrikt skådespelarna och deras persongalleri stå i centrum. Däremot möter vi dem i ett mer revyartat sken - kameran glider lätt förbi där en vilsen eller dråpl |
