Det är omöjligt att vara oberörd av Marie-Louise Ekmans filmer. Därför ska omdömet om [I]Puder[/I] - den raka munnen, inte ses som ett utslag av likgiltighet, utan snarare som ett fruktlöst försök att ge ett medelvärdesutlåtande om en film som pendlar mellan det geniala och det misslyckade.
Handlingen i år 2001:s upplaga av Marie-Louise Ekman är förlagd till Teater Krokodil, ett litet kämpande t
Gösta Ekman
Nu är pappa trött igenI mitten av 80-talet gjorde Marie-Louise Ekman, som då hette De Geer Bergenstråhle i efternamn, en märklig liten film som bar namnet Stilleben. Jag kommer inte ihåg så hemskt mycket av den, förutom hennes starkt medvetna avståndstagande från naturalismen. Allt var fejk, tydliga kulisser och miljön var, som jag minns den (men minnet har ju svikit förr) bara en. Heller minns jag inte handlingen, men |
Nu är pappa trött igenI mitten av 80-talet gjorde Marie-Louise Ekman, som då hette De Geer Bergenstråhle i efternamn, en märklig liten film som bar namnet Stilleben. Jag kommer inte ihåg så hemskt mycket av den, förutom hennes starkt medvetna avståndstagande från naturalismen. Allt var fejk, tydliga kulisser och miljön var, som jag minns den (men minnet har ju svikit förr) bara en. Heller minns jag inte handlingen, men |
