Aaron Eckhart har gått allt mer på trivsel på senare år och det här är inget undantag.
Hjärtan i AtlantisMagin när man var liten. När allt skimrade. När det var soliga somrar och snöiga vintrar och en dag kunde räcka i all evighet. När godiset var godare och tv-programmen spännande. När tio kronor var värt en förmögenhet. När allt liksom var [I]bättre[/I], för det var förr.
Men jag vet inte, för när jag var liten längtade jag bara efter att få bli stor och bestämma själv. Barnnostalgin får man istäl |
Snö faller på cederträdenMax von Sydow är alltid Max von Sydow (förutom när han är Kejsar Ming). Hans medverkan i en amerikansk film borgar på intet sätt för kvalité, snarare tvärtom - få svenskar har som Max agerat i så många utländska b-filmer - men hans prestation är samtidigt alltid odiskutabelt mycket bättre än de filmer han dyker upp i.
I [I]Snö faller på cederträden[/I] som alltså, för att undvika missförstånd, |
ShineMissförstådda genier har alltid varit tacksamma att gestalta på film.
Här kan man slå an de flesta känslosträngarna och dramturgiskt blir det aldrig särskilt besvärligt: Geniet presenteras redan som barn, vi lär oss snabbt älska hans eller hennes lyten och egenheter, någon eller några i närheten kväser geniet, vår hjälte anträder sin Golgatavandring för att så småningom helt upprättas alternativ |
