Hennes majestät Mrs Brown

Det bor en folkskollärare i mig. Jag tycker om filmer som har lite av historielektion i sig. När man får lära sig något på köpet. Här har jag levt i tron att Drottning Victoria, henne vi fick adjektivet viktoriansk efter, var just viktoriansk, det vill säga stel, okänslig och arrogant. Så mycket bättre då att den sanna historien om hennes relation med hästkarlen John Brown har blivit film. I tider när den sittande drottningen Elizabeth aviserat att hon vill visa upp ett mänskligare hov, kommer Hennes majestät Mrs Brown säkert lägligt även för henne. Drottning Victoria satt vid makten i 64 år. Hon blev drottning vid 18 års ålder och regerade Storbritannien fram till sin död 1901. 1841 gifte hon sig med sin kusin Albert, som dock aldrig blev kung, han sågs inte som tillräckligt fin för det. Men hon älskade honom och var lycklig de 20 år de levde tillsammans. När Albert dog var Victoria otröstlig. Hon drog sig tillbaka från alla offentliga uppdrag och sörjde i flera år. Oron i hovet blev då så stor att man skickade efter den lojale och redige hästkarlen John Brown, i syfte att få ut drottningen i friska luften, mer eller mindre. John Brown var skotte, struntade i hovets konventioner, kallade drottningen för kvinna och söp gärna till emellanåt. Hans orädda framtoning visade sig vara just vad Victoria behövde, mellan de båda uppstod en stark vänskap som sände orossignaler till Parlamentet i London. Tabloiderna kallade drottningen för Mrs Brown, monarkin darrade. Judi Dench, som vann en Golden Globe för sin prestation, och därmed är en av favoriterna till Oscar för bästa kvinnliga huvudroll, gör ett imponerande fylligt porträtt av drottning Victoria. Det lär krävas en Dame Maggie Smith eller en Vanessa Redgrave för att våga sig på den rollen efter Denchs uppvisning. Den frodige skotske komikern Billy Connolly visar sig också vara en utmärkt dramatisk skådespelare. Allt han företar sig här i filmen stavas trovärdighet. Visuellt lyfter dock inte denna BBC-produktion till några minnesvärda höjder. Det är TV-ruta, fast på duk, man uppnår inget filmiskt berättande bara genom att visa vackra vykort över det skotska landskapet. Men en bra historia räcker långt, och det är naturligtvis inte fel att se en medelålders man och en medelålders kvinna mötas i en kärlekshistoria på film. Vi vet alla att det är en akut bristvara.