David Lynch

Mulholland Drive

Blonda Betty anländer till Hollywood, späckad med drömmar, välmenande och naiv. En mystisk brunett överlever ett attentat och flyr in i Hollywood Hills där hon hamnar i Bettys lägenhet, utan något minne av vem hon är. I sin handväska har hon femtio tusen dollar och en konstig nyckel. Så långt är det bekant, film noir mi

The Straight Story

Vid första anblicken är detta en besvikelse. Inte för att det är en dålig film, långt därifrån, utan för att den extravaganta och ständigt undflyende David Lynch har blivit ordinär och lite tråkig - straight, helt enkelt. Det enda som är sig någorlunda likt är trotjänaren Angelo Badalamentis stämningsfulla musik. Tänker man ett varv extra inser man dock att den sanna historien om herr Alvin Straig

Lost Highway

Fem års tystnad och litet att säga. David Lynch är tillbaka på vita duken för första gången sedan kalkonen Twin Peaks, Fire walk with me, som buades ut inför öppen ridå på Cannes-festivalen samma år. Han är tillbaka och klafsar runt i samma mänskliga kloaker och rännstenar som i både Blue Velvet och Wild at Heart och aldrig har han haft så litet att berätta, aldrig har han visat så dåligt omdöme