Indiepop som bara kan beskrivas som trevlig och Paul Rudd, som i stort sett är omöjlig att ogilla – från ruta ett är det uppenbart att Our Idiot Brother ämnar vinna vår gunst genom att vara charmig. Och visst lyckas den med det. Men den glömmer också att vara rolig och låter det gå flera långsamma minuter mellan de skrattframkallande scenerna, vilket jag post-Bridesmaids har svårt att finna mig vid.
