Det där med att balansera sin indiecred mot lusten att göra välproducerad discopop med komplexa arrangemang är inte lätt. Spoon behärskar det tekniska till fulländning och syr smidigt ihop 80-tals-Prince med Crowded House och genrens obligatoriska Lennon/McCartney-referenser. Men något engagemang märks inte av, och någonstans hade det behövts an antydan till svettlukt eller någon annan mouche. I det här polerade formen känns Spoons Hot Thoughts på sin höjd fickljumma.
Spoon
Spoon - Transference
Det är inga stora evolutionära språng Spoon tar så här drygt tio år in i sin karriär.
Spoon
Indie? Mainstream? Ibland är det svårt att dra gränsen. Däremot är det tydligt att Spoon är på väg mot större saker.
TelephonoMusikaliskt ligger Spoon i närheten av sina landsmän i Urge Overkill. Dynamiskt och smart poprock med refränger som limmar sig fast i hjärnbarken likt såna där flugfångare som hänger ner från taket i sommarstugan på landet.
Största skillnaden hittar man bakom mikrofonen.
Andy Maguire låter stundtals som Phil Lynott. Och det är ju bra. Lyssna på Not turning off, Claws tracking eller Idiot drive |
