Jag gillar Matt Foldemarks hesa stämma. Den påminner inte så liteom Richard Butlers i Psychedelic Furs (minns någon dem?). Fast jagmisstänker att han hellre hade sett en jämförelse med Jello Biafra. Sålångt räcker inte stämman, men den ger ändå klar rättvisa och adderar enrejäl originalitet åt vänersborgarnas progressiva hardcore. Kul att devågar hålla igen och förlita sig på låtarnas styrka istäl
