Den sämsta kritiken jag hört om Melinda är att hon spelar ghetto när hon har det bra ställt. Det hade nämligen varit så enkelt för Melinda att bara släppa ännu en svensk debutskiva i stil med den obehagligt intetsägande Trippel Ett-skivan. I stället finns det i [I]Femme Fatale[/I] en fin värme. Hon döper låtar till coola saker som [I]Systrar & bröder[/I] och rappar om kärlek och att ta hand om var
