Lucinda Williams

Lucinda Williams - The Ghosts of Highway 20

När Lucinda Williams utforskar den I-20-väg som löper genom norra delen av hennes hemstat Louisiana handlar det inte direkt om någon glädjetur. De karaktärer som reser på vägen eller bor intill den i hennes sånger är drabbade av tragedier och umbäranden, och sångerna är vederbörligen konsekvent sträva, långsamma och slitna. Så låter också Lucinda Williams röst, men Greg Leisz och hans luftiga produktion och klingande pedal steel skapar rymd och mjukhet mitt i alla umbäranden, och samma effekt har inpass från musiker som Bill Frisell.

Lucinda Williams

Lucinda Williams är en kurvig blondin med ett gott öga åt bluesen, en egen gitarr och en sångröst. En läderkjol på det och du kan själv haja Garth Brookspotentialen! Nu var det aldrig den breda vägen hon ville åt, utan countryrockens smalare stig. Därav den lilla katalogen - sju skivor på 24 år - och de små etiketterna (Rough Trade, under sent 80-tal, ger en automatisk guldstjärna i min bok).

Lucinda Williams

Människor som vill tala om för mig att jag bör leva mera gudfruktigt och bibeltroget gör mig för att inte säga avog så åtminstone misstänksam. När Lucinda Williams gör just det i lovsången [I]Get Right With God[/I] låter det mer som om hon försöker övertyga sig själv än mig. Bo Diddleystompet, steelgitarren och desperationen som gör att hennes röst spricker gör att det är svårt att tro att hon kom

Car Wheels On a Gravel Road

Miljontals artister sjunger om att ha sex, men Lucinda Williams är kanske den enda som kan sjunga trovärdigt om att älska. Det tänker jag när jag hör öppningsspåret, [I]Right In Time[/I], för kanske 30:e gången. Man hinner tänka mycket när man lyssnar på Lucinda Williams, inte minst därför att när man lyssnar på henne