Beth Orton är en sådan där artist vars namn jag mycket väl känner till, utan att egentligen kunna räkna upp en enda av hennes låtar. Hon skapar album istället för singlar, helheter istället för beståndsdelar. På nya skivan är hon mer experimentellt elektronisk, vilket är ett lyft. Hon har annars en tendens att lätt försvinna i bruset av betydligt mer catchy musik, nu är åtminstone singeln 1973 lite popigare, liksom inledande och ganska peppiga Snow. Men även denna gång passar soundet bättre för meditationsyoga än powerwalk.
Beth Orton
Beth Orton
Området akustisk folkvisa kombinerat med elektronisk chillout och prominenta samarbetspartners är noggrant inmutat av Beth Orton. Tidiga samarbeten med William Orbit och Red Snapper och inhopp på Chemical Brothers debut gav en stabil status, och med en Terry Callier-duett ovanpå det blir livet en räkmacka av landgångsprCentral Reservation
När John Martyns [I]Sapphire[/I] släpptes 1984 konstaterade Kjell Alinge att det var framtidens folkmusik; känslostark, berättande musik i en ny, djupblå nyans. Men när man lyssnar på den i dag låter det mest gammalt: vackra melodier dränkta i daterade synthsjok. I jämförelse känns klassiska Martyn-album som Solid Air e
Trailer ParkVågar man tycka illa om en sådan här skiva? Andy Weatherhall (mestkänd för Primal Screams Screamadelica och technogruppen Sabres of Paradise)har producerat några låtar, Victor van Vught (som jobbat med Nick Cave ochTindersticks) några andra. Själv har 26-åriga Beth samarbetat med bådeChemical Brothers och Red Snapper och hon är kompis med halva Primal Screamoch majoriteten av Sohos trendsättarmaff |
