Jag blir ofta tillfrågad om att föreläsa i olika sammanhang. Ibland vill de att jag ska tala om min bok eller bara allmänt om mig själv. Men allt oftare vill de att jag ska tala om "de sociala medierna". Det kan röra sig om ett företag som i samband med en nystart bestämmer sig för att "nå ut viralt". Jag vet inte med er, men är man inte trött på ordet "sociala medier"? Särskilt när man hör det från marknadschefer i övre medelåldern som tror att de uppfunnit hjulet.
Särskilt intresserade är de av Twitter. De tror på allvar att man kan PÅVERKA genom Twitter. Det är väl ni för kloka för att gå på? Ni förstår att Twitter är ett absolut randfenomen? Ta min Twitter, till exempel. Enligt statistiken är jag näst störst i hela Sverige med mina 9.000 followers. Av dessa 9.000 followers skulle jag säga att hälften av dem är inaktiva. Och hälften av den aktiva hälften läser en gång i månaden. Jag, som störst i Sverige, kan med Twitter på sin höjd nå ut till 2-3000 människor. Hur skulle jag kunna skapa en opinion genom att nå ut till de här människorna? Det är klart att jag inte kan.
Hur ska ett företag som i samband med en nystart skapar ett Twitterkonto som 80 personer följer kunna göra någon skillnad? Det är klart att de inte gör. Det är klart att det inte går.
Det här gäller för övrigt sociala medier i stort. De så kallade gammelmedierna har gjort så stor sak av bloggfenomen och liknande att folk nu tycks vara överens om att bloggarna sätter agendan. Då vet man ingenting. De svenska bloggarna refererar till det som gammelmedierna skriver om. Och någon gång, som med Gömda-debatten, så är det såpass många som refererar att det skapas det som pinsamt nog kommit att kallas "bloggbävning".
Bloggbävning?
Det rör sig om så, löjliga krusningar.
När ska gammelmedia förstå att bloggarna inte har någon makt över huvud taget.
