Jaha, allihopa, vad gjorde ni igårkväll mellan 21.00 och 22.00?
Alla svar som inte är ”kollade på Heja Sverige på TV4” är fel.
Snabbt: Heja Sverige är alltså vad svensk tv ger folket för att måndagar inte ska kännas som att bli mentalt fistad av Wolverine, att ditt huvud åkt Kalle Anka-style ned för en rutschkana av krossat glas, ELLER som att ditt psyke är den där snubben i E-Fuktvideon som kör upp ett glas i röven och sen råkar ha sönder det INUTI ARSLET.
(Heja Sverige handlar om den svenska Special Olympics-truppen och deras resa till OS i Los Angeles 2015. Det är fint och roligt och alla är så himla bra. Se det.)
I gårkvällens avsnitt vann i alla fall Daniel en guldmedalj i judo på Special Olympics och någonstans halvvägs in i hans beskrivning av hur det kändes att vinna guldet insåg jag en sak, nämligen att han även lyckats beskriva ALLA mina utekvällar, från förfest till kvart i tre, på mindre än en minut. Såhär.
Här har jag förfestat och är på väg ut. Jag har druckit precis så mycket att jag är på bra humör MEN ändå kan finjustera min eyeliner innan jag går ut.
Tre öl in.
Någonstans här, fyra öl in, har jag gått ut i rökrutan.
Fem öl in! Mina klackar har slutat göra ont! Skavsåren känns inte längre!
Jag köper shots till alla mina vänner!!! YES!!!
Vi bondar skitmycket nu! Min bästis berättar om när han var dyngrak, råkade kissa ner både sig själv och sitt hemsläp i sömnen, och sen när hon vaknade skyllde han på henne!
Och här. Här är det. Precis som i ”based on a true story”-filmen The Exorcism Of Emily Rose (2005, 6.7 på IMDB) är 03.00 klockslaget då SATAN kommer fram:
