Rökförbud utomhus? Jag röker inte, aldrig gjort, men jag är förbannad ändå.
Rökarna är det sociala kittet som håller samman samhället. Det var de som var socialt kompetenta nog att falla för grupptrycket på högstadiet. Det märks. Det är med rökarna jag får de goda snacken. Rökpauserna på klubben är en högtid. Bort från svett och redbullvodkakladdiga golv ut i friska luften för de små fina samtalen om ingenting. Och vet ni, jag älskar de små brisarna av rök som sakta singlar förbi och förgås i sommarnatten över min kalla öl. Det är inte passiv rökning, det är passiv njutning. Jag unnar dem det, rökarna. Att ha en farlig liten last. Det får dem till och med att växa i mina ögon.
Därför är jag förbannad. För det Folkhälsomyndigheten nu rekommenderar att förbjuda är fan inte en hälsofara för andra, då hade man förbjudit bilar i innerstan. Det man vill förbjuda är allas möjlighet, min också, att ha det lite gött. Varför? Kanske för att samhället styrs av vettiga tråkmånsar som precis som jag aldrig föll för trycket utan höll på min hemkörda "moral". Men vem vill prata med en sån om livets kringelkrokar?
Fyfan. Det är nästan så jag behöver en cigg.
