Björn Kleinhenz berättar över en brusig mobillinje att han precis slagit rekord. Aldrig tidigare har han jobbat lika länge på samma arbetsplats. När jag frågar hur länge, berättar han att han är inne på sin fjärde månad. Björn kör budbil och tycker att det är helt okej.
Men han är också en smått hyllad lokal singer/songwriter, och alldeles nyss släppte Björn sin första fullängdare. En skiva med det missvisande namnet Yeah Baby Whoohaa.
- Jag vet inte varför, men jag hatar namn som är för passande. Och dessutom tycker jag nästan att det är kul att irritera människor med oväntade titlar. Den här gången verkar jag faktiskt ha lyckats ovanligt väl, folk verkar bli riktigt irriterade när de hör namnet på skivan, berättar Björn nöjt.
Yeah Baby Whoohaa är utgiven av Johnny Bråttom Records, ett bolag som Björn själv driver tillsamman med två vänner, och som tidigare givit ut ett par ganska uppmärksammade samlingsplattor under namnen Svensk Populärmusik 1 & 2.
- Johnny Bråttom är ju ett annat sånt där namn som kan väcka anstöt, men i det fallet är jag faktiskt helt oskyldig, säger Björn.
Hur som helst. Namnet till trots planerar killarna bakom bolaget att starta en skivklubb, där man kan prenumerera på sex låtar långa samlingsskivor med olika teman. Björn börjar berätta lite om hur det finns både för- och nackdelar med teman, men avbryter sig själv och säger plötsligt:
- Nu har jag kört helt vilse. Jag kan inte sitta här och prata i telefon medan jag kör bud. Hejdå.Stad:
Kategori:
