Flera heta tips från läsningssidans medarbetare
Augustis loja vindar smeker naturligtvis olika. Har man lust att ställa sig själv till svars efter högsommarens solstekta och eventuellt tvivelaktiga semestermoral, så varför inte ta till Aksel Sandemoses [I]Varulven[/I]? Rakt på sak med lagom avancerade svartvita teckningar av dumhetens och ondskans väsen.
Vill man däremot ha direkt konsolation vid arbetets start är någon av Kristina Lugns tidigare diktsamlingar både lämpliga och lättlästa, till exempel [I]Percy Wennerfors[/I] eller [I]Om ni hör ett skott[/I].
Det är dessutom hög tid att leta upp [I]Tvåhundrafyrtiotre vykort i sanna färger[/I] av Georges Perec, en ficktunn pjäs som består av en mängd okommenterade vykortshälsningar från semesterfirare. Den går utmärkt att avnjuta även i bokform och är en koncis sammanfattning av sommarhalvårets rituella kommunikationer. Och får du inga andra kort i år så är dessa en fullvärdig ersättning.
[B]Karin Lagerlöf[/B]
Vad gör man när man mot sin vilja befinner sig på Österlen, strandad i väntan på reservdelar till bilens trasiga bromssystem?
Svar: man läser romaner.
Hemifrån hade jag tagit med mig den lilla tunna [I]Rose Mélie Rose[/I] av den franska författarinnan Marie Redonnet. Man hade sagt mig att detta skulle vara en mycket speciell bok. Och visst, den är knasig så det förslår; ett slags vansinnig saga, kunde man säga, men också en berättelse som växer efter hand.
Sedan hittade jag ett gammalt gulnat exemplar av Graham Greenes [I]Utbränd[/I] i en bokhylla. Den var som Greenes betraktelser över katolicismen och moralen brukar vara: läsvärd och underhållande, men kanske inte riktigt i klass med mästerverk som [I]Vår man i Havana[/I].
Och nu var det plötsligt brist på böcker. Jag cyklade således in till torget i Simrishamn och köpte några fler: [I]Silke[/I] av Alessandro Baricco skulle vara bra, hade jag hört. Den var ok: en söt och stilistiskt driven liten kärlekshistoria om en man som åker till Japan för att köpa silkesmaskar och samtidigt passar på att bli förälskad. Mondän litteratur.
Vidare köpte jag ett exemplar av Torgny Lindgrens [I]Hummelhonung[/I]. Jag tänkte att den kan man väl alltid läsa. Och det kunde man! Det var i själva verket den roman som gjorde djupast intryck. Den utgjorde, skulle man nästan kunna säga, en syntes av de tre föregående romanerna: en märkligt brutal och vacker historia om två döende bröder och deras liv; djupsinnig saga, kärlekshistoria och moralfilosofisk utredning i ett. Utmärkt för den resande, utmärkt för den strandade.
[B]Joen Gustafsson[/B]
När ledigheten och ljuset närmar sig sitt slut kan man alltid pigga upp tillvaron med en riktigt galghumoristisk barndomsskildring. David Sedaris skriver i sin [I]Naked[/I] om tics, misslyckade skådespelarambitioner och självförtryckande bögbarn, utan att för en sekund mista i underhållningsvärde - precis som i hans novellsamling [I]Barrell Fever[/I], där han i novell efter novell gav röst åt några av litteraturhistoriens största förlorare.
Verkliga losers finns det gott om i Kenneth Angers bittra klassiker [I]Hollywood Babylon 1 & 2[/I]. Förutom bilder på en tokfet Elizabeth Taylor drar han upp gamla bortglömda skrönor om mord, otrohet och pedofili bakom kulisserna i drömfabriken. Hollywoodlitteratur av lite mer modern sort hittar man i Jonathan Bernsteins [I]Pretty in Pink[/I], en grundlig genomgång av åttiotalets tonårsfilmer. Kanske inte någon direkt djuplodande analys, men texter om till exempel [I]Porky's, Breakfast Club[/I] och [I]Föräldrafritt[/I] är en osedvanligt rik källa till nostalgiattacker.
[B]Roger Wilson[/B]
Stad:
