Varje vecka djupdyker Maria Müllern-Aspegren i en ny subkultur. Näste man till rakning är Möllan-hipstern.
Möllan-hipsters kan kännas igen på sin performativa vanlighet. Deras naturliga habitat är sådana där ondskefulla, nyrenoverade konceptbarer. En av dem heter Kröl och är uppkallad efter en amerikansk indiekille som är polare med Plan B:s ägare (såklart). En gång när jag var på hans spelning skrek han “I LOVE MALMÖ,” varpå säkert tio personer svarade med att bröla ett parningsljud. Vänta tills ni är på Jala Jala Kebab, kompisar. Kröl bar är precis som många andra barer på Möllan skyldiga till en helt schizofren renovering av sina lokaler. Istället för piss luktar toan nu jäst från alla dubbel-IPA:or som heter typ “Boink Me Up” och förvaras på tap bakom baren.
Alla människor som "hänger på Möllan" skulle ge sig själva en tia på spontanitetsskalan. I Malmö får man nämligen gå ut och festa på en tisdag, eftersom man är närmare kontinenten och i princip fransmän (stor förekomst av kroppsbehåring). På grund av det kroniska lillebrorskomplexet är det extremt viktigt för alla Möllan-hipsters att påpeka det lägre priset på falafel när stockholmskompisarna är nere och tittar på deras band som repar i en däckbutik på Norra Grängesgatan. Identiteten "Göteborgare" existerar inte i Malmö. Göteborg räknas till "Storskåne", det vill säga samtliga städer som nås av Öresundståget.
När Möllan-hipsters är sugna på att äta något gillar de att gå till Scandwich. Jag vet detta eftersom två certifierade Möllan-kramare som jag varit kär i båda har tagit mig dit på dejt. Scandwichs grej är att de gör extremt stora mackor och har en toa där man kan skriva på post-it-lappar som man sätter på väggen (stora delar av Möllans kultur uttrycks på just toaletten). Dejternas toalettbesök användes följaktligen till att se om de skrivit att dejten gick lika dåligt som jag tyckte. Stället har tydligen också en hundmaskot, som de gillar att klä upp i balla snapbacks. Lite som söderpappor klär sina småbarn i Adidas tracksuits och solbrillor. Hipstermän är Sveriges enda konstant.
Jag har pratat med en stockholmare i exil, nu tvättäkta Möllan-hipster, som vill vara anonym. Frågan om han känner en enda skåning gör honom nervös lite nervös, innan han kommer på att han känner en dansk kille som pluggar jazz på Skurup. Han drömmer om att bli hemmaman åt en tjej som inte är lesbisk och som ser lite ut som Clairo.
